Öppna landskap

Bredforsens naturreservat. Foto: Erika Åberg

En tidig morgon varje år går jag och mina grannar ned till Dalälven för att slå en älväng som heter Sigeränget. Så här i slutet av juli har gräset växt sig knähögt och skulle man inte slå av det regelbundet skulle det kväva alla ovanliga lågväxande arter som finns där vid stränderna. Dessutom skulle slyn ta över – vilket också har hänt på de allra flesta av de gamla ängarna som finns runt om i landet.

Bredforsens naturreservat. Foto: Erika Åberg

När man slår med lie är det lättast ”när daggen tynger gräset”. Därför packar vi ryggsäckarna och promenerar iväg redan strax före klockan fem på morgonen, då daggdropparna fortfarande klamrar sig fast på grässtråna. Det är synd att jag är så morgontrött. Ljuset vid den här tiden är helt fantastiskt, så det vore roligt att fotografera mer i morgonljus!

Erika Åberg slår med lie i Bredforsens naturreservat. Foto:  Ove Sundström

Vid klockan åtta är vi klara. Då är byxbenen blöta under knäna, axlarna bränner, nacken är stel efter den ovana rörelsen och handflatorna har blivit röda och börjar få blåsor. Och jag fullkomligen älskar den känslan i kroppen!

Bredforsens naturreservat. Foto: Erika Åberg

Vi sätter oss en stund och dricker kaffe och blickar ut över det snaggade gräset. Basen på björkarnas stammar var dolda i gräset bara några timmar tidigare. Nu ser man både dem och den glittrande älven i bakgrunden. Landskapet är öppet igen.

NUVARANDE Öppna landskap
NÄSTA Frozen yoghurt med myntamarinerade jordgubbar