I helgen har jag plockat ut de sista gurkorna och squashen ur odlingstunneln, alldeles snart är det nämligen dags för hönsen att flytta ut i tunneln igen. Innan dess måste jag få underlaget att brinna ordentligt, så att pullorna har värme i smällkalla vintern. Så ut flög ett helt lass med förfrusen och oätlig gurka, men en som grisarna älskar ändå! Lite kål där jag redan skördat huvudet åkte med lasset också…

20151011_115819

Alla grisarna bor fortfarande tillsammans och delar på den mobila hyddan vid skogsbrynet. Vi borde verkligen separera galtarna från suggorna snart, grishägnaden är bra uppbökad också…..men vi måste först stängsla ytterligare en hage närmare huset åt galtarna…..och bädda i gårdshusets källare och vinterförbereda åt suggorna. Göromålen tar liksom aldrig slut för oss. Aldrig!

20151011_115811

smågrisarna har lärt sig att gå under trådarna och rymmer titt som tätt och skrämmer slag på grannarna. Idag passade vi på att slå ner stängselpinnarna och sätta några blanktråd till. Hoppas småglinen stannar inne nu!

20151003_121302

Förra helgen slaktade vi en av hushållsgrisarna som vi brukar dela med våra närmaste grannar, både mat, skötsel och kött. Saken är den att håller man egna djur och ser till att de har det bra vill man inte äta industriproducerat kött längre. Jag har lärt mig att kunna vara med vid slakten, vilket inte alls var självklart för sex-sju år sedan. Allt går så lugnt till, djuret anar ingenting och tappar omedelbart medvetandet av slaktmasken.

20151003_120947

denna gång hade jag aviserat att jag tänker ta hand om blodet för att göra smaskiga och nyttiga blodplättar. Jag vispade och vispade tillsammans med grannfrun och undrade om det verkligen var rätt det jag gjorde. Blodet ska vispas tills det är fullständigt nedkylt har jag hört….

20151003_154834

Väl inne satte jag igång med plättarna, men någonstans när jag hällt i mjölet i smeten och det blir alldeles scharlakansrött tog det stopp. här trädde mina hjärnspöken fram och det hjälpte inte att tänka att jag ju visste precis vad smeten innehöll och hur nyttigt det var, nej ingen blodpudding var jag längre sugen på, trots att jag bjöd nykokt egen lingonsylt till. Men mannen och grannarna åt med god aptit! Antar att det här också är en sådan sak som man måste vänja sig vid.

NUVARANDE Hösten är skördetid och slakttid
NÄSTA Ruter Dam på Berns