Ved – det värsta jag vet

Vedspis & kakelugnar, 17 april, 2016

Vedkap. Foto: OkändVedkapning på 1930-talet. Foto: Okänd

Vedkap. Foto: Erika Åberg
Vedkapning på samma vedbacke 2016.

Det är inte mycket jag tycker är tråkigt med livet på landet – men det här med vedhantering är bland det värsta jag vet! Precis när snön har töat bort och det rycker i trädgårdshänderna och man vill kratta, rensa, börja gräva och plantera – då kräver veden all uppmärksamhet.

Motorsåg. Foto: Erika Åberg och Björn Åberg

Först ska långveden kapas till kortare bitar. Sedan ska den klyvas och staplas. När den har legat några månader och torkat ska den bäras in i vedboden. Och när man ska elda får man packa en skottkärra och rulla in i pannrummet. Allt för att få värme i radiatorerna och för att få varmvatten att duscha i!

Vedklyv. Foto: Erika Åberg

Som tur är tycker både min make och svärfar att det är underbara sysslor. Terapeutiskt, till och med. Skönt för mig, då kan jag smita undan så ofta jag kan. Det enda jag tycker är terapeutiskt med ved är att tända i kakelugnen.

Motorsåg, vedkapning. Foto: Erika Åberg

Jag sätter mitt hopp till mina framtiden. Antingen att barnen kommer att älska allt som har med ved att göra, eller att vi får råd att sätta solfångare och solceller på vedbodstaket. Då skulle vi kunna producera både egen värme och hushållsel med solenergi i stället och åtminstone få ner förbrukningen av ved på sommarhalvåret. I mina vildaste drömmar har vi också en elbil som laddas genom solenergin. Då skulle maken och svärfar kunna gå omkring med krattor i händerna så här års i stället. Det är också terapi!

Fakta för den vetgirige
Vårt hus: ca 100 kvm boyta
Årsförbrukning: ca 25-30 kubikmeter ved
Kostnad långved: ca 6 000-7 000 kr/år
Arbetstid för kapning, klyvning, omstapling: ca 14 dagsverken/1 person

 

Kommentera
Etiketter:

Redskap till kakelugnen

Vedspis & kakelugnar, 10 januari, 2016

Kakelugn. Foto: Erika Åberg

När temperaturen sjunker är det många som brassar på i kakelugnarna. Bland det bästa jag vet är att tända en brasa innan frukosten och sitta och tomglo en stund medan elden tar sig. Det är nästan hypnotiskt att se elden sprida sig, att lyssna på det sprakande ljudet och känna den svaga doften av björkvedsrök.

Eldgaffel mm. Foto: Erika Åberg

För att göra en brasa underlättar det med några specialredskap. Det här använder jag (från vänster):
– Borste
– Spade/askskovel
– Eldgaffel

Askskovel till kakelugn. Foto: Erika Åberg

Jag börjar med att ta bort askan från den förra brasan med en spade, eller askskovel som den också kallas. Försäkra dig om att resterna är helt slocknade och askan är sval. Förra året läste jag i tidningen om en familj som hade slängt askan i en soppåse och ställt ut påsen på brokvisten. Det började brinna och familjen tog sig ut i sista stund genom ett fönster…

Gnistplåt, golvplåt, gnistskydd. Foto: Erika Åberg

När jag har fyllt kakelugnen med ved tar jag borsten och sopar upp allt skräp. Framför vår kakelugn ligger en gammal gnistplåt med tryckt mönster. Den kallas även golvplåt eller gnistskydd och ligger på det eldfasta betongfundamentet. Kolla på auktioner, annonssajter, hos antikhandlare eller i byggnadsvårdsbutiker så kan du ha tur att hitta en fin gammal golvplåt.

Kakelugnshund i kakelugn. Foto: Erika Åberg

Brasan är uppbyggd med det minsta och mest lättantändliga längst ned. I botten ligger alltså knöligt tidningspapper, stickor, näver och barkbitar och en ljusstump. Veden som staplas på, lutas mot en kakelugnshund för att det ska bli så luftigt som möjligt i botten. En annan benämning är eldhund och det finns faktiskt modeller som ser ut precis som hundskulpturer.

Kakelugnshund i kakelugn. Foto: Erika Åberg

Spjället ska vara öppet innan man tänder brasan. Det finns himla många fina spjällband att köpa till sin kakelugn också. Vårt är tyvärr trasigt men jag ska se till att laga det. När elden har tagit sig stänger man luckorna och drar igen spjället delvis. Sedan är det bara att gå och göra något annat medan värmen sprider sig i kakelugnen.

Efter ungefär två-tre timmar har elden har brunnit ut. Då är det dags att röra om med eldgaffeln så att den sista glöden slocknar, sedan håller kakelugnen värmen i omkring tio timmar utan att man behöver fylla på mer ved!

 

Kommentera
Etiketter:

Tjuvstartar julafton i gamla gränder

Vedspis & kakelugnar, 20 december, 2015

Gamla Gefle. Foto: Erika Åberg

I dag tjuvstartar vi julafton i Gamla Gefles gränder. Där bor min pappa och bonusmamma. Det var faktiskt min lilla familjs hem i en och en halv månad förra året också. När vi byggde om övervåningen i vårt hus och öppnade taket mot himlen (!) var det för stökigt och kallt för att bo kvar hemma. Då blev vi stadsbor i ett färdigrestaurerat, varmt och vackert hem för några veckor. Jag har aldrig blivit så frestad att flytta från vår gård…

Inredning. Foto: Erika Åberg

Huset är charmigt med vinklar och vrår, planlösningen är som en labyrint med trappor till flera olika plan på olika ställen i huset. Här finns många pärlor bevarade också, som vedspis, kakelugn, handhyvlade takbrädor, bjälkar i taket och fina trägolv.

Inredning. Foto: Erika Åberg

Det känns extra lyxigt med kakelugn och vedspis mitt i stan! På landet är det ju vanligare men att ha fungerande eldstäder så här i stadens centrum blir verkligen något extra. Innan skymningen föll hann jag ta några bilder. Sedan började middagen kring det stora matsalsbordet med stearinljus och julstjärnor i fönstren som stämningsskapande belysning.

Skafferi. Foto: Erika Åberg

Kommentera
Etiketter:

Jag sover med fötterna mot vedspisen

Vedspis & kakelugnar, 9 december, 2015

Vedspis. Foto: Erika Åberg

Vårt sovrum har en gång varit ett kök. På 1940-talet bodde nämligen två familjer i vårt hus; den unga barnfamiljen på nedervåningen och föräldrarna/svärföräldrarna på övervåningen. Jag är så himla glad över att den gamla köksinredningen är kvar! Och vedspisen som står vid fotänden har faktiskt kommit till användning några gånger när vår by har drabbats av långvariga strömavbrott.

Vedspis. Foto: Erika Åberg

Det längsta strömavbrottet vi har haft varade i 16 timmar och då var det tur att vi hade vedspisen för att kunna koka vatten till välling och pasta! En vedspis lagrar inte värme särskilt länge, men jag har hört att om man fyller ugnen med tegelstenar, magasineras värmen lite längre i alla fall. Ett tips värt att prova!

Ved. Foto: Erika Åberg

Vedspis. Foto: Erika Åberg

Vedspisen är en emaljerad skönhet från Klafreström, modell nummer 826 som tillverkades år 1939-40. Nu är det länge sedan vi eldade i den, men på helgmornarna händer det att jag tänder ljusen som står på den, kryper ned under täcket och fantiserar om att den en gång spred doften av björkved och nybakat bröd.

Vedspis. Foto: Erika Åberg

Kommentera
Etiketter:

I tryggheten framför kakelugnen

Vedspis & kakelugnar, 15 november, 2015

Kakelugn. Foto: Erika Åberg

Efter en helg när det känns som om man vill sätta gnistgaller på hela Europa för att inte den vansinniga brand som härjar ska sprida sig ännu mer, är jag så oerhört tacksam över att kunna sjunka ned framför en tryggt sprakande kakelugn med min familj.

Med tanke på allt som händer är jag så tacksam över att överhuvudtaget ha ett hem. Dessutom att ha lyxen att kunna ägna min tid åt att fundera över hur det ska bli ännu mer bekvämt och ännu vackrare… Ja, uuuuhh… det är nästan så att jag får lite skamkänslor. Och att tillbringa timtals i trädgården åt att odla – utan en tanke på att man en dag skulle behöva fly för sitt liv från gården och aldrig mer se plantorna växa upp.

Kommentera
Etiketter: