På några år förändrades livet för Anna Fredriksson. Hon gick från okänd manusförfattare till känd romanförfattare, 
hon skilde sig och såg de tre barnen flytta hemifrån. Nu skriver Anna Fredriksson ett nytt kapitel 
i livet i fiskarlängan i barndomens Kivik.

Prenumerera på Lantliv!

Det skiner en loj sensommarsol över Kivik. Vinden doftar tång och salt, och havet är oändligt och blått. Det är hit ner till stranden som Anna Fredriksson går allra först efter det att hon slängt av sig packningen uppe i huset. Hon tar av sig skorna i den silkesmjuka, vita sanden och doppar fötterna i vågorna.
– Det är så skönt att komma hit från Stockholm, säger Anna. Det är som en egen liten värld här. Korsvirkeshusen, doften av havet, ljuset och de vidsträckta fälten – det är så enormt vackert på Österlen.

anna fredriksson på stranden i Kivik
När vädret är fint packar Anna Fredriksson picknickkorgen och cyklar till stranden i Vitemölla ett par kilometer från hennes fiskarstuga.

Hit kom Anna första gången redan som spädbarn. Pappa Gunnar, som är från en sjömanssläkt i Brantevik på Österlen, ville hitta ett ställe där han kunde umgås med sitt gamla studentgäng från Lund. Flera vänner med familjer skaffade sommarställen runt om i Kivik, som på 1960-talet inte alls var lika upprustat eller dyrt som i dag. Den lilla familjen Fredriksson hyrde först en liten lägenhet i ett sekelskifteshus som tidigare hyst Kiviks skola, bara 25 meter från havet. Sedan fick föräldrarna chans att köpa hela tegelhuset.

anna fredriksson går igenom byn i Kivik
Det var här, i ett hus lite längre fram på Stengatan, som Anna tillbringade 
somrarna som barn. 

– Det var jättehärligt att träffa alla familjerna varje sommar och jag känner mig fortfarande väldigt hemma här, säger endabarnet Anna, som under vinterhalvåret bodde med sina föräldrar i ett radhus i Gubbängen i södra Stockholm.
Men när mamman gick bort 1991 bestämde sig pappan och Anna för att sälja huset i Kivik. Då var Anna redan ung tvåbarnsmamma. I stället köpte de varsitt sommarhus i Stockholms skärgård som låg närmare året runt-bostäder och jobb.

matplats med synliga takbjälkar hos Anna Fredriksson
Huset är renoverat från topp till tå och i matrummet har 
de fina bjälkarna behållits omålade. Slagbordet och pinnstolarna flyttades från Annas tidigare sommarhus på Ljusterö.

Läs även: Vackra idéer för en mysig matplats

Men längtan till barndomens Kivik höll i sig. Efter tio år kunde Anna inte hålla sig längre utan ville tillbaka till Österlen igen. Bland annat reste hon ner och bodde i det gamla skolhuset som hunnit göras om till hotell, som i dag heter Kivikstrand.
– Det är många som undrar om det inte kändes konstigt att bo i sitt gamla sommarhus som hotell, säger Anna. Och det hade det kanske gjort om det hade förändrats till det sämre, men det hade det inte. Det var bara trevligt att bo där igen.

hylla med prydnadssaker, Anna Fredriksson
Pappa Gunnar är skribent men uppvuxen i en sjömanssläkt och sakerna i väggskåpet bär prägel av båda delarna av hans liv.

För tre år sedan sålde Anna och pappan sina skärgårdshus och köpte i stället ett hus tillsammans i Kivik. De ville gärna bo nära havet och sådana hus är sällan ute till försäljning, men med lite tur hittade de en fiskarlänga med anor från mitten av 1800-talet.
– Stället var i stort behov av renovering och vi har haft något projekt på gång hela tiden sedan vi köpte huset, säger Anna. Den här sommaren är den första när jag äntligen har kunnat pusta ut.

hurts med bankirlampa och boktrave
En klassisk bankirlampa ger bra läsljus. 
Både Anna och hennes pappa, som hon äger huset tillsammans med, är flitiga läsare.

Lokala hantverkare som är duktiga på just äldre hus har hjälpt Anna och hennes pappa att bland annat isolera råvinden med naturliga material och bevara så mycket av den gamla känslan som möjligt. Det senaste projektet har varit att iordningställa den lilla inner­gården med skiffer och natursten nedanför äppelträdet och stockrosor, murgröna och klätterrosor mot planket.
– Stockholm är mest hemma för mig eftersom jag är uppvuxen där, säger Anna. Men i Kivik är det så mycket barndomsminnen – och tonårsminnen inte minst, till exempel av hur alla träffades nere på stranden. Jag känner mig som en tonåring igen när jag slänger mig på cykeln här.

blomma i vas och vackra stenar i fönstret
Anna älskar att ströva längs stränderna 
och kan inte låta bli att plocka med 
sig fina stenar både till huset i Kivik och 
lägenheten i Stockholm.

Cyklar gör också de fyra vännerna i Annas roman Augustiresan, som till hälften utspelar sig just på Österlen. Stilen är omisskännligen Anna Fredrikssons: texten är detaljrik, lågmäld, realistisk och har ett vardagligt tema som skrivs med ett sådant dramatiskt driv att man måste läsa vidare trots att man lider med huvudpersonen. För just Augustiresan ger läsaren betydligt färre feel good-känslor än hennes andra romaner på grund av sin intrig: Den nyblivna och hårt pressade mellanchefen Jenny mobbas av sina gamla kolleger och drabbas på köpet av ett hårt slag när maken är otrogen. För att återknyta kontakten med sina gamla vänner åker hon på en cykelsemester från Ystad till Kivik med dem. Förbi sveper kända österlenska guldkorn som kaféer, hotell och trädgårdar.

gästsovrummet på vinden hos Anna Fredriksson
I sovrummet på vindsvåningen får övernattande gäster bo. 
I takbjälkarna påminner tampar om husets historia som fiskarbostad.

Läs även: 10 tips för ett mysigt gästrum

Själv har Anna Fredriksson inte cyklat hela sträckan från boken i ett svep, men hon känner den ändå väl efter att ha åkt den med bil många gånger. Och hon vill gärna rekommendera alla utflyktsmål som hon nämner med namn i boken.
– Det är bra ställen och jag känner till en hel del människor som har haft min bok som guide när de rest runt på Österlen, säger hon.

Så här i augusti börjar turistskarorna glesna i Kivik men Anna fortsätter att njuta av sitt sommarhus.
– Jag åker ner och skriver någon gång i månaden, säger hon. I november är det mörkt och helt folktomt, och det går perfekt att skriva.

en gul träbåt gjord av ett barn
En träbåt tillverkad av en av sönerna som barn är ett fint minne i fönstret.

Anna började som journalist liksom pappa Gunnar Fredriksson på Aftonbladet som 19-åring och jobbade sedan på olika tidningar i några år innan hon valde fiktionen i stället.
– Det kändes så begränsande att skriva artiklar. Som journalist tänker jag att man måste vara nyfiken på människor men jag kände bara att jag blev uttråkad av intervjuer.
I stället började hon skriva manus och har bland annat varit huvudförfattare för TV-serien Rederiet och skrivit filmmanus till Sprängaren och Tjenare kungen.

anna Fredriksson vid sitt favoritkafé
Kafé Sågmöllan 
är ett av Annas favoritfik när 
hon är på Österlen.

De senaste åren har skrivandet utvecklats ytterligare i och med att Anna gav ut sin debutroman Sommarhuset 2011. Och förändringarna tar inte slut där. 50 år gammal finner sig Anna i en helt ny sits mot hur livet tedde sig för några år sedan. De tre sönerna har blivit vuxna och flyttat hemifrån, hon har skilt sig och bytt 6-rummaren i Vasastan i Stockholm till en egen, mindre lägenhet i samma område.

Läs även: De räddade stenhuset i Höganäs

Hon har köpt ett hus på sitt älskade Österlen. Och hon är ofta omgiven av vänner, både gamla och helt nya.
– Jag kan vara spontan på ett helt annat sätt nu när jag inte måste fråga någon innan jag hittar på något, säger Anna. Jag kan följa med på en premiär eller åka på en resa. Jag går ofta ut och äter med vänner.

ingrid marie-äpplen i trädgården hos Anna Fredriksson
Det lilla trädet på innergården ger fina äpplen av sorten Ingrid Marie.

Vikten av vänskap i svåra tider är något som Anna återkommer till i sina böcker, så också i den nya, Avskedsfesten, som ges ut i september.
– Där skriver jag om vad som händer med ens parvänner när man skiljer sig, säger hon. Det kan vara komplicerat. Jag är vän med mina gamla vänner men naturligtvis glider man ifrån varandra.

Ta chansen att vinna fina priser i Lantlivs tävlingar

Romanen, säger hon, är mer personlig än de tidigare.
– Men det struntar jag i, säger hon. När jag väl hade fått distans till min egen skilsmässa kändes det inte lika laddat längre, och jag kunde fråga mig själv: ”Vad hände egentligen?”

trappan hos Anna Fredriksson
Marina detaljer som den fina ledstången av rep knyter an till husets ursprung.

Renoveringen av Kivikshuset är äntligen över och Anna njuter av att ha fått ett sommarhus där hon både kan sitta och skriva ensam och samla barn och vänner i de många gästrummen – och det året om.
– Det här är ju min barndomsplats och det är så skönt att komma tillbaka, säger Anna. Nu blir jag kvar för livet.

övervåningen med dagbädd och gitarr
Öppet till nock ger gott om rymd och ljus på 
övervåningen, där en dagbädd ger fler möjligheter 
för familj och vänner att sova över.

Annas utflyktstips kring Kivik:
Stränderna kring Kivik är några av Sveriges vackraste. Vitemölla 
Badhotell passar bra när du vill slå på stort och fira något. Vid Stenshuvuds nationalpark har du en oslagbar utsikt över Hanöbukten, ät gärna 
picknick nere vid vattnet. Missa heller inte stranden i Haväng.
Det gamla skolhuset som jag bodde i på somrarna som barn är i dag 
ett hotell, B&B och mysig restaurang vid namn Kivikstrand. Här kan du övernatta eller bara ta ett glas rosé i den gamla trädgården där jag lekte.
På Friden gårdskrog i Mellby, 3 kilometer från Kivik, kan du få fantastisk vedugnspizza i en gammal äppelgård.
Korsvirkesgården Sågmöllan i utkanten av Kivik är ett av Skånes äldsta kaféer. Fika vid dammen och passa på att besöka kungagraven från bronsåldern intill.
Bygden är också ett perfekt höstresmål, inte minst på grund av alla äppelodlingar. Sista helgen i september är det feststämning i Kiviks hamn 
när äppelmarknaden äger rum.

anna fredriksson med badväska på stranden

 

 

 

NUVARANDE Författaren Anna Fredrikssons skrivarlya i skånska fiskarlängan
NÄSTA Hemlagad ostkaka