ErikaAberg_LindaRomppala_6717

Erika Åberg – så bor TV:s byggnadsvårdare

Av Anne Ralf Hållbus Foto Linda Romppala
Erika Åberg är tillbaka som byggnadsvårdsexpert i SVT:s program Det sitter i väggarna på tisdagskvällar. Så här bor hon själv – titta in!

Erika Åberg blev ett känt ansikte förra hösten när hon tillsammans med historikern Christopher O’Reagan besökte spännande gamla hus i den första säsongen av det uppskattade programmet Det sitter i väggarna. Nu är de tillbaka med en ny säsong i SVT1 på tisdagskvällar kl 20 med start den 1 november. Erika Åberg är byggnadsantikvarie och hus är hennes intresse både på jobbet och på fritiden, vilket syns på hennes fantastiska gård Högbo i Gästrikland.

Läs mer om Erika Åberg:


TV-experten Erika Åberg: Så renoverar du badrummet

Erika Åberg Foto Linda Romppala

Hemmakontoret har Erika Åberg inrett med loppisfynd och kuddar som hon har sytt själv.

Temperaturen börjar sjunka, men tuppen Babsan och hans åtta hönor bryr sig inte. De rullar sig vällustigt under hallonbuskarna och har inga planer på att låta sig lockas in i hönshuset än på flera timmar.
– De får vara ute så länge de vill när det är någon hemma. Men när vi är borta får de hålla sig inomhus. Höken har redan tagit min favorithöna, den ska inte få fler, säger Erika Åberg medan hon visar oss runt i trädgården.
Trädgården är vacker och välkomnande med perennrabatter längs grusgångarna, lyktor i äppelträden och sköna sittgrupper med filtar. Det var trädgården Erika en gång föll för. Lite överraskande med tanke på hennes yrke som byggnadsantikvarie, med hus som största intresse både i jobbet och på fritiden.

Läs också: Renoverat med gamla material och metoder

Erika Åberg Foto Linda Romppala

Visst kan man ha skurgolv även med småbarn. Golven har såpskurats efter konstens alla regler.

– Huset var verkligen inte till sin fördel första gången vi såg det. Omålat och fuktskadat och med världens fulaste, rostiga plåttak. Men jag blev kär i trädgården, trots att den var igenvuxen och jag egentligen inte kunde någonting om trädgård på den tiden.
Mer pessimistiskt lagda hade nog skakat på huvudet åt hela projektet. Erika och hennes blivande man Björn hade bara varit tillsammans några månader, de var unga och lågavlönade och nu skulle de utan att ens ha bott ihop köpa ett hus som behövde renoveras från grunden. Som upplagt för en snar separation, kan tyckas.
Drygt nio år senare har olyckskorpar inte längre något att kraxa över. Erika och Björn är inte bara lyckligt gifta. De har fått två barn – Milton, 7 år, och Eleonora, 5 år, – och det mögelskadade huset har förvandlats till en linoljedoftande dröm, tillsammans med uthusen omsorgsfullt återställt till den välmående lilla bondgård det en gång i tiden var.
– Det finns de som tror att byggnadsvård är dyrt och krångligt och mest till för pensionärer med massor av tid. Men vi är en helt vanlig barnfamilj och det funkar alldeles utmärkt att leva så här, konstaterar Erika.

Läs också: Så rustar du sommartorpet

Erika Åberg Foto Linda Romppala

Makens gamla auktionsfynd passade fint in i vardagsrummet och omges av loppisprylar.

Att det blev just en avstyckad gård i en liten by i södra Gästrikland är resultatet av en kompromiss. Erika drömde egentligen om en funkisvilla i något välbevarat villaområde medan Björn var svag för 1700-talsherrgårdar.
– När vi ganska nyss hade träffats skickade vi länkar till Hemnet-annonser till varandra för att ringa in varandras smak. Det här huset väckte bådas intresse och när vi kom hit var vi överens om att vi ville ha det, berättar Erika.
Senare har de fått kontakt med en äldre dam som visade sig vara svärdotter till paret som en gång byggde gården och genom henne fått reda på mer om husets historia. I början av förra seklet blev dottern i den stora granngården kär i drängen. Föräldrarna gav sitt samtycke och i bröllopspresent fick dottern och hennes man ett stycke mark och hjälp att bygga en egen gård som döptes till Högbo och stod klar 1911.
– Paret kunde inte få några biologiska barn utan adopterade en pojke som de först haft som sommarbarn. Carl hette han och gifte sig sedermera med kvinnan som vi lärt känna. De fick två barn och familjen bodde på undervåningen medan föräldrarna flyttade en trappa upp, berättar Erika.

Läs också: Så sköter du om ditt timmerhus

Erika Åberg Foto Linda Romppala

Vardagsrummets färger och inredning är inspirerade av ett gammalt foto från huset. Tapeten är ett nytryck som liknar den på fotot.

I vad som nu är hennes och Björns sovrum på övervåningen syns spår av husets förflutna som tvåfamiljsbostad. Gamla köksskåp och en vedspis har fått vara kvar som en ovanlig men trivsam detalj.
– Svårast av allt är ofta att inte börja slita ut och renovera. Att låta saker vara som de varit. Åtminstone så länge de fungerar, säger Erika och fortsätter:
– För mig handlar byggnadsvård inte om vad som är fint och vad som är fult. Det handlar om hållbarhet, om att bevara och åter­använda och att bygga på ett sätt som fungerar även i framtiden.
Hennes eget hus visade sig snart vara ett ovanligt lyckat exempel på återbruk. När hon och Björn började titta vad som doldes under slitna masonitskivor och plastmattor upptäckte de breda golvplank och andra byggdetaljer som verkade äldre än de hundra år som huset var enligt alla papper. Och mycket riktigt – blyertsmärkningar i tak, golv och väggar avslöjade att huset måste ha plockats ned för att flyttas och sedan monteras upp på nytt på den här platsen.
– Förmodligen har det stått i någon grannby. Hur gamla de ursprungliga delarna är vågar jag inte ens gissa, säger Erika.
Även om det aldrig varit tal om att blåsa ut allt och totalrenovera har det aldrig saknats jobb på gården.

Läs också: Renoverad tegellänga från 1800-talet

Erika Åberg Foto Linda Romppala

I det som förut var köket på över­våningen ligger nu Erikas och Björns sovrum. Såväl 1990-talstapeterna som det gamla köket och vedspisen har fått vara kvar.

Det första som måste göras var att se till att huset gick att hålla varmt till en rimlig kostnad. Efter att ha tittat på alla upptänkliga olika lösningar föll valet till slut på vedeldning – en säker och garanterat närproducerad form av energi, eftersom veden kommer från grannarnas skog.
– En gång om året får vi långved som vi sedan ägnar några helger åt att kapa, klyva och lägga på tork i vedboden. Sedan är det bara att mata pannan. När det är riktigt kallt blir det kanske två gånger per dygn, annars räcker det med varannan dag, förklarar Erika.
Vedspisen på övervåningen och kakelugnen i vardagsrummet därnere hjälper också till att hålla värmen. Kakelugnen är ny, eller rättare sagt återvunnen.
– Det syntes att det stått kakelugnar i salen och biblioteket tidigare. När de togs bort tänkte man nog att ingen någonsin skulle vilja göra sig omaket att elda med ved igen, när det nu fanns riktiga järnradiatorer. Men vi ville ha en kakelugn och när den nu står här i biblioteket är det svårt att tänka sig att den inte alltid gjort det.

Läs också: Tornhuset räddades från förfall

Erika Åberg Foto Linda Romppala

I dag används lagården mest till förvaring och intill huset har Erika skapat en skön uteplats.

När värmefrågan var löst, liksom andra avgörande men kostsamma och inte direkt synliga åtgärder som el, vatten, avlopp och dränering, kunde paret börja ta itu med inredningen. Att de inte helt delade inredningssmak löste sig av sig självt – huset fick bestämma. Byggt 1911 och med intressanta spår fram till mitten på 1940-talet, som platsbyggda funkisskåp, dörrtrycken, tapeter och färglager, ­visade det tydligt vad som passade.
– Det handlar inte om möbler och tapeter från någon särskild epok, utan mer om en atmosfär och en sammanhållen färgskala. När vi började skrapa på väggar och snickerier och hittade gamla tapeter och färglager fick vi en bild av vilken stil och smak de som bott här har haft. Vi har också haft hjälp av gamla bilder, berättar Erika som inte hör till de stränga stilpoliser som tycker att det bara är ursprunget som räknas.
– Jag tycker att olika tider och stilar kan få mötas. Om vi skulle ha gjort om ett hus och fem uthus till något vi trodde var precis som ursprunget skulle vi både ha ruinerat oss och fått arbeta ihjäl oss. Det gäller att vara lite smart-lat.

Läs också: Sekelskifteshus med glasveranda

Erika Åberg Foto Linda Romppala

Moderna nytillskott som diskmaskin, kyl och frys döljs bakom gamla skåpdörrar i köket.

Under utbildningen till byggnadsantikvarie fick Erika prova på en massa olika hantverk. Hon är inte bara duktig på att tapetsera och måla med linoljefärg, om det kniper kan hon både skära ut glasrutor och putsa en murstock. Björn, som är upphandlingskonsult, hade ingen erfarenhet av husrenoveringar tidigare. Ändå har de delat på allt renoveringsjobb.
– Om jag bara hade renoverat medan Björn tog hand om barnen och hushållet hade vi blivit knäppa till slut. Att byta arbetsuppgifter har varit en förutsättning för att orka, konstaterar Erika.
Efter nio år återstår egentligen bara hallen på övervåningen, där det ska bli en liten toalett. I övrigt har huset fått en skepnad det kan leva med i många år framöver.
– Vi har inte haft bråttom. Visst har vi blivit less ibland på att leva i ett evigt pågående byggprojekt. Men när man är klar med ett rum och spikar fast den sista listen får man en kick som gör att man orkar med nästa.

Läs också: Här finns en kakelugn i varje rum

Erika Åberg Foto Linda Romppala

På gården Högbo i byn Lågbo bor Erika med man, två barn, höns och två kaniner.

Erika Åberg
Ålder: 39 år.
Familj: Maken Björn, 35 år, och barnen Milton, 7 år, och Eleonora, 5 år.
Yrke: Byggnadsantikvarie, skribent och programledare för SVTs Det sitter i väggarna som börjar visas igen tisdagen den 1 november kl 20 i SVT1. Bloggar på Erikas hus.
Bor: På gården Högbo i byn Lågbo, tre mil söder om Gävle.
Just nu: Uppfyller äntligen drömmen om att bygga en vinterträdgård,
som belöning efter alla år av restaurering.

Erika Åberg Foto Linda Romppala

Gamla illustrationer, fyndande på antikvariat, och nya tapetbitar gör arbetsrummet inspirerande.

Erikas byggnadsvårdstips:
Låt dig inspireras av husets hela historia, inte bara det äldsta. Spår efter ­om- och tillbyggnader hör till. Ofta har man svårt för sådant som är 30, 40 år gammalt, men om det fungerar kanske det kan få sitta kvar? Tänk vad mycket som rivits ut genom decennierna, som senare generationer önskar hade bevarats.
Ofta får man höra att man ska koncentrera sig på ett rum i taget, men genom att börja skrapa och lyfta försiktigt i hela huset får man en helhetsbild av vilka färger, tapeter och annat som funnits tidigare. Fotografera!
Välj material utifrån husets ursprung. Dyra material som till exempel stengolv känns inte trovärdigt i ett torp, medan de kan passa bra i en herrgård.
Många äkta gamla saker går att hitta för en liten peng på Blocket, Tradera, loppisar och i gamla uthus.
Gå med i Svenska Byggnadsvårdsföreningen och lär dig så mycket du kan om hus och deras historia. Då blir du en bra beställare av hantverkstjänster.
Det går att leva med trärena golv, även med barn och djur, om du behandlar golven rätt. Om golvet är nytt eller nyslipat, såpskura det noggrant en gång i veckan med linoljesåpa under två månaders tid. Använd tre hinkar med rent kallt vatten. Ta dig an två, tre brädor åt gången. Först moppar du dem blöta med vatten, därefter tar du en rotborste med såpa och gnuggar så det löddrar. Sist tar du en trasa med rent vatten, torkar bort såpan, vrider ur trasan och torkar igen. Upprepa tills hela golvet är skurat. Efter uppskattningsvis åtta sådana behandlingar under två månader blev vårt golv inte bara vackert utan även så tåligt att till och med blåbärssylt och rödvin lätt torkas bort utan spår. Proceduren bör upprepas ett par gånger om året. Till vardags moppas golvet med kallt vatten med någon matsked såpa i, som bara svabbas på utan eftersköljning.

Reportaget var publicerat i Lantliv nr 9/2016. Prenumerera här!

Läs också: Romantiskt torp från 1800-talet

Charmigt sommarhus i svinninge.

Somrig skärgårdsdröm – oemotståndligt charmigt!

E vackert sekelskifteshus med trägolv, mönstrade tapeter och en härlig veranda.

Vackert sommarhus på Öland.

Sommarhuset på Öland – med en touch av engelsk charm

En kringbyggd gård och en egen väderkvarn – familjen Perssons sommarhus är en öländsk dröm.

Underbart sommarhus på Österlen.

Enkelt och avskalat – sommarhuset på Österlen en riktig pärla

När Margareta och Andrew såg det gamla stenhuset på Österlen blev det omedelbar kärlek och en varsam renovering tog sin början.

Minimalt sommarhus på hjul, 18 fina kvadratmeter.

Minimalt sommarhus på hjul – 18 fina kvadratmeter

Smart planerad sommarstuga på hjul. 18 fint renoverade kvadratmeter rymmer alla fem i familjen, plus hund!

Familjen Trolle på Tyresö. Foto Emma Mattsson

Bygga nytt hus med charmig känsla – så gjorde vi

Stefan och Marias 5 bästa tips för ett personligt kataloghus