Vedspis, utedass och kallvatten i hink –  småbarnsföräldrarna Johanna Hofring och Tor Söderin har valt bort bekvämligheten för ett friare och mer självförsörjande liv nära naturen. På 1700-talstorpet Backen i Sörmland ligger deras kollektiv – där står den hållbara livsstilen i fokus.

Familjen Hofring

Johanna Hofring har en bakgrund som modell, stylist, kostymör och modedesigner. I slutet av 1990-talet blev hon ett namn i New Yorks miljömedvetna innekretsar med sin butik House of Organics på Manhattans Lower East Side, där hon sålde ekologiskt mode i egen och andras design. Plaggen var utsmyckade med massor av handarbetade detaljer och alla var ”one of a kind”, det fanns bara ett av varje.

– Butiken fick mycket uppmärksamhet, kombinationen handarbete och mode var ganska ovanligt då. Det var fantastiska nio år av mitt liv, jag saknar kompisarna och maten. Men snart började jag längta hem till landet.

Hemma var redan då det lilla torpet Backen som Johanna och hennes mamma hyrt som lantställe sedan 1995. Johanna hade siktet inställt på att få bo här permanent.

– Det är så fint och trivsamt här. Här har det bott människor i tusentals år, tack vare den naturliga källan bakom huset. Det är något speciellt med den här platsen, säger Johanna.

Famljen Hofring lever i ett gammalt torp i Sörmland

Glasögonen immar igen när vi kliver in i den varma parstugan, där vedspisen eldas för fullt denna kalla vinterdag. När imman lättar känns det för en stund som om vi hamnat i en scen ur filmen Tillsammans med yllekoftor, hucklen och långa skägg vart man ser. Vi är i ett gammalt skomakartorp på landet någon kilometer utanför Mölnbo i Sörmland. Parstugans ena rum är gemensamt kök, matrum och vardagsrum för de sju personer som ingår i ett kollektiv här på gården.

Det luktar eld och vått ylle av snöiga barnkläder som hänger på tork ovanför vedspisen. Det virkas och stickas, bärs in ved och hackas hemodlad pumpa till dagens sopplunch. I ett hörn bubblar det i damejeanner med ekologisk druvsaft på väg att bli vin.

Lantliv_Hemmahos_Hofring_kok2

På senare år har både Johanna och Tor omvärderat sin syn på arbete, förklarar de.

– I dag vill vi helst bara vara hemma och jobba med händerna och kroppen: odla grönsaker, laga mat och handarbeta. Vi gör vad vi kan för att hålla nere våra levnadskostnader så att vi inte behöver jobba så mycket utanför hemmet.

I dag lever familjen så billigt att de klarar sig på vad Tor tjänar på sitt helgarbete, en halvtidstimanställning i köket på ett vårdboende i Järna.

– Att bo och arbeta på samma plats och slippa transporter är en klimatsmart modell som har framtiden för sig, säger Johanna, som trivs bäst när hon själv får tillverka det hon behöver. Vare sig det gäller att designa och sy kläder, sticka strumpor, baka bröd, lägga in grönsaker, koka salvor och tvålar, eller föda barn på naturligast möjliga vis i hemmets lugna vrå. Johanna födde både Vida och Eiglo hemma, med hjälp av Tor och en barnmorska, i parstugans ena kammare. Allt medan de övriga i kollektivet kunde följa förloppet på nära håll från rummet intill.

– Det var lugnt och fint. Man blir som en stor familj när man delar på ett torp, säger Johanna.

självförsörjande kollektiv i Sörmland

Sedan något år tillbaka har Johanna och hennes familj ett eget litet krypin i ett uthus bredvid parstugan. Där finns ett sovloft, några väggfasta soffor och stora fönster med strålande utsikt över vitpudrade åkrar och ängar. Ett hängande täcke på insidan av bräddörren håller kylan ute.

– Vi kallar det lite skämtsamt för Palatset. Det är mysigt men väldigt spartanskt här inne. Här är vi mest när vi sover eller samlas för lite handarbetsmys på kvällarna, säger Johanna.

De övriga i kollektivet sover i varsin trävagn, utan el, men med täljstenskaminer som håller värmen om nätterna.

Läs även: 5 frågor till Mandelmanns som lever på självhushållning

inget indraget vatten i självförsörjande 1700-talstorpet

På Backen har man valt bort det mesta av bekvämligheten som de flesta tar för given i dag. Här finns inget indraget vatten och följaktligen inte heller toalett, dusch, tvätt- eller diskmaskin. Den vegetariska maten lagas på torpets gamla vedspis.

Vedspis i lantköket på 1700-talstorpet Backen

Läs även: Så eldar du bäst i vedspisen

– Det skulle kosta en massa pengar att dra in vatten och det tycker vi inte att det är värt. Och det är en lyx att ha så gott naturligt källvatten som vi har. Duscha och tvätta kläder gör vi hos Johannas mamma eller i vår sylokal inne i Mölnbo. Men en bra utedusch och en vedeldad bastu står på önskelistan, säger Tor, medan vi pulsar genom snön bakom torpet för att hämta in vatten från den naturliga källan som springer upp bakom gården.

självförsörjande på 1700-talstorpet i Sörmland

I kollektivet delar man på stora utgifter som telefon och internet, beställer hem mat i storpack från ekologiska grossister, och så har de en gemensam bil som alla delar på.

– Det var fantastiskt att vi kunde gå samman och bilda en ekoby. På så vis har vi råd att vara hemma mer. Den självförsörjande livsstilen är inte förenlig med stora banklån, säger Johanna.

Självförsörjande på 1700-talstorpet

Men det var inte de ekonomiska fördelarna som avgjorde när Johanna och Tor startade kollektivet, utan det nära vardagsumgänget med andra som vill leva på samma sätt. I kollektivet äter alla oftast middag ihop som de turas om att laga.

– Den största vinsten är det sociala. Vida och Eiglo har tre extra föräldrar som bryr sig och har tid för dem. Det är också en lyx i dagens samhälle, säger Tor.

Ytterligare en lyx i livet är att få växa upp med djur omkring sig. Än så länge finns här bara bondkatten Leonell och så grannens sällskapliga åsnor Bliki och Carmen som Vida och Eiglo tycker om att rida på.

Ur Lantliv nr 2/2013, prenumerera på Lantliv
NUVARANDE Småbarnsfamiljen valde ett självförsörjande liv nära naturen
NÄSTA Hembakta lyckokakor med visdomsord – fint pyssel till nyår