I den idylliska Dalabyn Nås har Camilla och Thomas förverkligat drömmen om ett vackert hem med mycket karaktär. Följ med till deras timrade 1800-talsgård där bevarade byggnadsdetaljer harmonierar med moderna funktioner – ett hem som gjort för att fira jul i.

D

et är dagen före julafton i Nås, Dalarna. Det sovande landskapet är inbäddat i ett mjukt täcke av nyfallen snö och luften är fylld av kyla. Inne i den röda timmerstugan doftar det av linolja efter att Camilla Söderberg målat om pärlsponten i hallen. I festrummet och vardagsrummet står granarna färdigklädda. Röda amaryllis och julstjärnor. Granris, kransar och röda äpplen. Tända ljus, fårskinnsfällar och en sprakande eld i öppna spisen. Hela huset är som en enda stor och välkomnande julfamn.

– Det är verkligen ett fint hus att fira jul i. Som gjort för det. Vi har firat flera jular här med vår släkt och alla får plats, säger Camilla.

Hennes och sambon Thomas Backs resa till dagens bekväma och vackra 1800-talshus har pågått i tio år – och trots att de på sätt och vis gått i mål så fortsätter färden. Processen har blivit till en livsstil som präglats av utmaningar och möjligheter. Och av glädje och lycka över varje framsteg – som när det kom in en riktig toalett i huset. Camilla fylls fortfarande av ett stort ”Yes!” när hon sätter på duschen eller spolar i toan. Hon vet vad det innebär att duscha och gå på utedass i minusgrader. Och hon har lärt sig, precis som Thomas, att vara envis och förstå att byggprojekt får ta tid.

idyllisk jul i timmerhuset från 1800-talet

Ester Sorri

Varm choklad och hembakade pepparkakor smakar underbart på farstukvisten. I Nås i Dalarna har Camilla och Thomas skapat ett kärt hem för sig och barnen Ingrid och Gustav.

timrat 1800-talshus i dalabyn Nås

Ester Sorri

Från att ha varit ett slitet fritidshus har det förvandlats till ett inbjudande hem med moderna bekvämligheter och gammal charm.

lantlig stil i timrade 1800-talshuset i dalabyn Nås

Ester Sorri

Välkommen in i värmen! I köket väntar det Blocketfyndade slagbordet
och vedspisen som Thomas och Camilla själva har gjort allt murarbete runt. Vedspisen kommer från Thomas farmors gamla butik.

När vi hittade huset, använt som fritidshus av tidigare ägare, bodde vi i min lilla studentlägenhet på 20 kvadratmeter i Falun, säger Camilla. Jag arbetade 75 procent och Thomas studerade. Det var tidig vår och suget efter fritidshus hade inte vaknat på marknaden. Vi passade på att lägga ett bud och höll tummarna.

Det hjälpte. Snart var Camilla och Thomas ägare till ett 1800-talshus, delvis orört, delvis med inredning från 1950-talet, men med fantastisk potential att göras om till ett permanentboende. Då spelar mulltoa, en läckande duschkabin och andra invändiga blessyrer mindre roll. Man ser något annat. En bild man är beredd att jobba hårt för.

– Just då hade jag ingen direkt byggerfarenhet, hade mest satt ihop kojor i skogen, säger Thomas. Huset blev min skola. Det lärde mig hur man gräver för avlopp, spikar trossbottnar, målar, lägger golv – ja, allt faktiskt. Jag har gjort det mesta själv med hjälp av min far.

lantlig hall med pärlspont i 1800-talhuset

Ester Sorri

I den välkomnande hallen med Josef Franks tapet Paradiset och pärlspont på väggarna är den egentillverkade hyllan både vacker och praktisk.

mönstrad tapet i timrade 1800-talshuset

Ester Sorri

Alltid lika spännande att prova folkdräkterna! Passar de i år också? På julafton ska Ingrid och Gustav klä sig fina igen.

vacker gammal dörr i 1800-talshuset

Ester Sorri

Den vackert slitna dörren in till Thomas och Camillas sovrum är original från 1800-talet och har lämnats orörd. Kransen av granris har Camilla bundit.

– Jag visste att det väntade mängder med arbete, det får man räkna med för det pris vi gav, fortsätter han. Därför blev det ingen chock för mig när vi upptäckte att mer och mer behövde åtgärdas. Det var bara att ta rum för rum. Vi visste vad vi ville skapa, bilden fanns inom oss. För varje arbetsmoment som gav resultat fick vi mer kraft att fortsätta.

Det är fascinerande att lyssna på Camilla och Thomas när de berättar om allt de har gjort och varit med om inom husets väggar. Det blir en återblickande dagbok som börjar med hur utspillt vatten på vardagsrumsgolvet frös till is strax efter inflytten. Det visade sig bero på en trasig trossbotten under golvplankorna. Därefter fortsätter dagboken med allt grävande som krävdes för att sänka mark­nivån under hela huset då trossbotten var tvungen att bytas i alla rum. Eller när de handgrävde för avloppet. Alla dagar som gick till att isolera golv och tilläggsisolera väggar. Tiden det tog att göra ett helt nytt badrum och ett modernt kök. För att inte tala om alla timmar de letat efter gamla fönster. Eller när de forslade dubbeldörrarna från Thomas farmors gamla butik för att ersätta husets ytterdörr.

Mitt i röran, när det hängde kablar i kökstaket, de gamla trossbottnarna var borta och man fick hoppa på plankor för att ta sig fram, kom dottern Ingrid. Då fick familjen bo i vardagsrummet.

– I början levde vi under mycket enkla förhållanden, säger Camilla. Det har lärt oss att värdesätta komfort på ett helt annat sätt. En lärdom som i sig är livskvalitet. Vi är tacksamma och lyckliga över allt vi har lyckats åstadkomma.

Läs även: Gammeldags lantlig jul i underbara hallandslängan

idyllisk jul med gammeldags julgran i dalahuset

Ester Sorri

I festrummet sprider mässingsljustakarna som Camillas far har gjortett mjukt sken. Rummet är bevarat i original, det gamla bordet hittades ute i gårdens härbre.

träspont i lantliga 1800-talshuset

Ester Sorri

Väggarnas träspont är kvar sedan 1800-talet. Bordsunderredet är störar från en gammal höhässja som fått en bordsskiva av breda golvplank.

träspont och gammalt originalgolv i 1800-talshuset

Ester Sorri

Golvplankorna är original och sattes tillbaka efter att trossbotten blivit gjord. Den gamla stolen är ett auktionsfynd.

Så mycket är framplockat av husets ursprungliga själ. Inget ingrepp i planlösningen, tillbakalagda golvplankor där det har varit möjligt. Helt orörda golvtiljor och stockväggar i festsalen. Gammal pärlspont och trätak målade med vit linoljefärg bruten med grön umbra till olika ljusa nyanser. Sovrummet innanför hallen fick bli badrum, den inbyggda trappan blev av med sin ”yttervägg” för att få in mer ljus. Fönstret bredvid ytterdörren är ett annat ljusbringande nytillägg. Det ser ut som om det alltid suttit där. Antika, gedigna möbler, några nya bekväma och gamla färgstarka textilier i form av vävnader, bonader och vepor. Och så Josef Franks glada tapet Paradiset på väggarna i hallen. Hela huset andas tidlöshet.

För oss var det viktigt att återta husets gamla skönhet

– För oss var det viktigt att återta husets gamla skönhet, säger Camilla. Kliva in i den gamla tiden och ta bort 1950-talsinredning och 1990-talets tapeter med bårder som tidigare ägare satt upp. Låta det gamla existera i ett nytt innehåll och form.

– Gamla material lever på ett annat vis, säger Thomas. Alla spikar jag har slagit in är handsmidda som jag har återanvänt.

– När vi tog oss an vardagsrummet valde vi att inte räta upp den lutande väggen som fanns. Den tillhör husets historia som vi vill synliggöra, fortsätter Tomas.

Det finns ingen vrå i huset som är okänd för dess ägare. Inget oupptäckt hörn eller detalj. Huset har med åren blivit en förlängning av båda, en vän de känner utan och innan.

Läs även: Sagojul i sekelskifteshuset i Vetlanda

badrum med öppen spis

Ester Sorri

I ett gammalt sovrum byggde familjen sitt nya härliga badrum – en dröm i svartvitt med en öppen spis och ett stort ljusinsläpp.

Dalabyn Nås

Ester Sorri

Thomas som själv är uppvuxen på landet vet vilket privilegium det är. Därför känns det väldigt bra att kunna ge barnen samma start i livet.

lantligt sovrum i 1800-talshuset

Ester Sorri


Sängens fårskinnspläd
är vävd av Thomas mormor. Kistan stod i härbret. Kuddarna har Camilla sytt av loppisfyndade vepor.

– Om något går sönder är det som om jag går sönder själv, säger Thomas. Jag är där direkt och fixar. Men mest är det huset som tar hand om oss nu. Några renoveringsmässiga måsten finns inte längre, mest småprylar som ska fixas.

Camillas tips för en tidlös julkänsla:
Smide och fårskinn ger en mysig och gammaldags atmosfär.
Lägg fårskinn i fåtöljer och soffor. Satsa på ljusstakar och lyktor i smide.
Lägg röda äpplen och tallkvistar i gamla skålar av trä, keramik eller porslin. Det ser juligt ut och doftar fantastiskt.
Dekorera fönster, julgran eller tallris med torkade apelsinskivor.
Ställ stallyktor med levande ljus i fönstren.
Gör egna smällkarameller och häng upp. Egenhändigt gjort julgodis, upplagt i fina skålar eller på fat, skapar också en känsla av flydda tider.

Camilla och Thomas återvänder ofta till ”livskvalitet” när de berättar om åren som har gått i huset och om det som är nu. Det är en beskrivning som rymmer mycket. Som att komma ner i ett kallt kök en vintermorgon, dra på sig raggsockorna och elda i kökets vedspis och vardagsrummets kamin. Njuta när värmen sprider sig. Det enkla och avskalade i att leva på landet. Inte behöva övervaka Ingrid och Gustav när de är ute och leker.

– Det känns fint att ge barnen denna uppväxt, säger Thomas. De vet hur det är att pulsa i snö, fiska, bada i sjön, samla björksav och plocka bär. I skogen får de stor kunskap om världen. Det är en bra bas att ha med sig i livet.

Julafton står för dörren. Ingrid och Gustav kan knappt bärga sig. Det inte bara doftar jul i huset, det är verkligen jul på riktigt, bara en natt kvar. Ute har det börjat skymma, snart kommer allt att vila i mörker. Ingrid och Gustav ställer ut en tallrik gröt till tomten på farstu­kvisten innan de går och lägger sig. Stillheten sänker sig över Nås; endast tomten är vaken.

Reportaget var med i Lantliv nr 12/2016, prenumerera på Lantliv 

NUVARANDE Idyllisk lantlig jul i röda timmerstugan från 1800-talet
NÄSTA Stjärnkocken Paul Svenssons vegetariska julrecept