Efter femton år i Stockholm flyttade Sofia och Olov till gården som varit i hennes familjs ägo sedan 1800-talet. I dag njuter de av den stämningsfulla mangårdsbyggnaden och av vinterns vita skrud.

säteri 1600-tal

Välkommen in i värmen!

På bottenvåningen är planlösningen öppen och kök och vardagsrum smälter samman. Så här i juletid hålls pepparkaksbaket på köksön, medan naturligt grönt sprider stämning och dofter. En hummerkorg från loppis har blivit en vacker julgransfot.

S

olen värmer skönt denna krispiga vinterdag då termometern visar flera minusgrader. Snön knastrar när Sofia Lindgren, Olov Påhls och sonen Gunnar promenerar vägen fram utanför östgötska Horn. Alldeles intill sjön Åsunden ligger familjens hem på Åby säteri. På säteriet finns tre bostadshus. Sofia och Olov bor i det äldsta, en mangårdsbyggnad från 1605. De två flyglarna kom till på 1700-talet, men gårdens historia sträcker sig mycket längre tillbaka i tiden än så. Ägarhistorien finns nedskriven så långt tillbaka som till Gustav Vasas tid och de många forn­gravarna på ägorna vittnar om en mycket tidig bosättning.
Åby säteri har funnits i Sofias pappas släkt sedan senare delen av 1800-talet och har fungerat som lantbruk som gett arbete till bygdens folk i många generationer. Flera av de gamla ladugårdarna och magasinen finns kvar än i dag, till exempel den vackra faluröda ladan som är hundra meter lång.

Sofia är uppvuxen i mangårdsbyggnaden, men i 20-årsåldern lämnade hon livet på landet för att bo i Stockholm.  Där trivdes hon bra, men när hon träffade Olov och paret väntade Gunnar längtade båda tillbaka till landet, familjen och lugnet.
– Vi visste att vi ville flytta tillbaka till Horn eftersom vi båda trivdes så bra där och känslomässigt lämnade jag aldrig Åby säteri även om jag bott i Stockholm i 15 år. Vi tänkte först bygga ett eget hus, men vi tänkte om eftersom vi ville ta vara på det vi redan hade på gården, säger Sofia.

gammaldags julmys på säteriet

Strax utanför Horn i Östergötland ligger Åby Säteri. Innan familjen Lindgren-Påhls flyttade in renoverade de huvudbyggnaden från grunden. Nu bor de i den ena halvan av huset och Sofias syster med familj är på väg att flytta in i den andra halvan.

2014 började renoveringen. Under tiden bodde Sofia och Olov i en lägenhet på gården, allt medan deras nya hem tog form i ena halvan av mangårdsbyggnaden.
– Vi valde att dela huset på mitten eftersom det är så stort att två familjer skulle kunna bo där. Nu är min syster med familj på väg in i den andra delen och det känns härligt att Gunnar ska få växa upp med sin jämngamla kusin i samma hus. På gården bor även min mamma och pappa, vilket är ett privilegium, och i en av flyglarna driver min mamma och syster ett gårdsspa. Det var så klart sorgligt att lämna den fina men trånga tvåan på Mariaberget mitt i Stockholm, men vi var klara med storstadslivet och såg fram emot att låta Gunnar växa upp på landet, säger Sofia.
Paret renoverade huset från grunden. De började med att anlita en arkitekt som hade mycket erfarenhet av gamla hus.
– Det var guld värt att kunna bolla sina idéer med arkitekten för att komma fram till en planlösning som passade huset. Min lillebror Calle är snickare och höll i renoveringen med hjälp av min svåger Ingo och andra lokala förmågor. Det kändes verkligen bra att ha snickare man litade på, eftersom vi var väldigt måna om att husets själ skulle bevaras. Olov drog om all el och tillsammans spacklade, målade och tapetserade vi allt själva. Det gick riktigt bra trots att vi hade en liten bebis.
Efter ett och ett halvt år kunde familjen äntligen flytta in.
– Det var en härlig dag. Vi är så glada att vi fått göra om huset från grunden till vårt eget, även om skalet av huset är som det alltid varit. Jag älskar alla gamla sneda tak och stockväggar. Det är en speciell känsla att bo i ett hus på en gård där det finns så mycket personlig historia kvar. Man tänker på alla som tittat ut genom fönstren över samma sjö, alla som bott där och alla livsöden som utspelat sig här. Vi har haft flera medier här som har haft spännande historier att berätta.
Sofia drömmer om att få renovera den gamla vinden någon gång i framtiden. Förr i tiden bodde tjänstefolket där. Flera av de små nötta rummen finns fortfarande kvar. Trappan upp till vinden är rejält nött efter alla fötter som sprungit upp och ner där under åren.

jul på gamla säteriet

Den gamla stockväggen blir vacker bakom matsalsbordet från Ikea. Resten av inredningen är arvegods och fynd från antikbodar.

Trots omfattande renovering har huset behållit känslan från förr. Överallt syns spår av gamla tider. Gedigna, breda brädor i taket, eldstäder och grova timmerväggar är en tacksam bakgrund att skapa julstämning mot. Här i huset startar julen den första advent. Familjen köper inte särskilt mycket pynt utan dekorerar i stället med skönhet från naturen, som mossa, granris och kottar.
– Till det har vi levande ljus i mängder, ljusslingor, fårskinn och försöker göra saker vi redan har mer juliga. Vi har upptäckt att man oftast har mer i gömmorna än vad man tror. Ett par gamla skidor eller en äldre notbok med julmelodier kan göra mycket för julstämningen.
Sofia hittar inredningsinspiration överallt. Hon plockar upp idéerna och gör sedan om dem till sina egna.

julpyntat vardagsrum i lantlig stil

Det ombonade vardagsrummet känns varmt och välkomnande. Soffbordet är en gammal trälåda som tidigare stod i Olovs sommarstuga.

julpynt i fönstret och platsbyggd soffa i lantlig stil

Fönsterfint vid den mysiga platsbyggda soffan. Julstjärnan är gjord av pinnar med en ljusslinga. Vågen kommer från Sofias gammelmormor.

– Jag tycker inte om när det blir för vitt och modernt utan vill att det ska kännas mysigt och hemtrevligt. Vi vill att den som kommer hit ska se att det är vi som bor här. Jag är alltid på jakt efter nya fynd och blir aldrig riktigt färdig. Ibland får man helt enkelt byta ut saker även om det kan vara väldigt svårt att skiljas från saker man gillar.
Nu lackar det mot familjens första jul i huset. Nya jultraditioner håller på att formas. Den allra viktigaste traditionen är att samla familjen, äta gott och umgås. Att barnen får uppleva julens magi och spänning är viktigare än många julklappar. Att hugga sin egen gran och grilla korv efteråt kan vara nog så mysigt en vacker vinterdag.

En annan tradition är familjens decemberfest där gästerna får bidra i bygget av ett pepparkakshus.
– När jag var liten brukade mamma göra så fina pepparkakshus och det la nog grunden till att jag alltid måste ha ett fint pepparkakshus för att det ska kännas som jul. Årets modell är i två våningar med kristyrtak och belyst insida. Att ha en pepparkaksdeg i kylen, som alla går och nallar på, hör till julen. Det ger liksom lite extra julkänsla att lukta på degen, nypa en bit och stoppa i munnen. 

julpynt i lantliga gamla säteriet

En vacker vy ramas in av trärent tak, vitmålad stockvägg och tapeten Tax av Lisa Bengtsson.

Lantligt barnrum i gamla säteriet

Gunnars rum är inrett i gult och mustiga toner och med en mix av loppisfynd, ärvt och nytt. Det gamla skåpet kommer från Sofias gammelmormor.

Sofias juldekorationstips:
Stressa inte med allt de sista dagarna före julafton. Bygg upp julstämningen under hela december i stället, då hinner du njuta av allt i lugn och ro.
Känn efter vad du själv tyckte om som barn under julen. Det ger den rätta känslan.
Ta in mycket naturmaterial, till exempel gran, mossa och lingonris. Dofterna av gran och pepparkaka ger mer julkänsla än glitter och prydnadssaker.
Använd saker du redan har och gör dem juliga i stället för att köpa nytt.
Gör det mysigt med plädar, fårskinn och olika ljuskällor.

Reportaget var med i Lantliv nr 11/2016

NUVARANDE Underbar julstämning på säteriet från 1600-talet
NÄSTA Inred för jul i alla rum – underbar inspiration