Carina och Mika Jansson drömde om ett lantligt liv med plats för djur och kreativitet. Nu har de tjugo lamm, höns och ett pysselrum fullt med material på en 1800-talsgård utanför Järna.

N

eller aldrig, tänkte Carina och Mika Jansson när de för drygt två år sedan insåg att de inte kunde ha fler djur på sin tomt i Saltsjö-Boo i Stockholm.

En tupp, några hönor och tre katter fyllde redan kvoten gott och väl och längtan efter får, skog och mark växte sig samtidigt större.

– Vi hade drömt om att flytta till landet i 15 års tid och insåg att tiden var kommen. Om man ska kunna ta hand om en gård måste man vara pigg och stark. Jag hade dessutom just sålt mitt företag i Stockholm och det gjorde att vi inte längre satt fast, säger Mika som liksom sin fru då aldrig hade bott någon annanstans än i Saltsjö-Boo.

Med fyra döttrar och fyra barnbarn i Stockholmstrakten ville de trots allt inte att det nya stället skulle ligga mer än en timme därifrån. Det skulle vara stort, gärna ha tillhörande skogsmark och ligga nära en sjö. Morängs gård utanför Järna prickade in de flesta av önskemålen.

Carina och Mika på trappan till sin 1800-talsgård.

Foto: Lina Nydahl

När Carina och Mika tog över var det mesta igenvuxet men nu ser de fram emot att väcka trädgården igen.

– Här fanns ingen skog men mark till framtida får, rum till alla våra barn, sjön Yngern en bit bort och uthus som skulle kunna bli skaparverkstad, berättar Carina som är utbildad bildlärare, levande verkstadpedagog och arbetar på en skola i Trosa.

Gården var inte till salu än när hon och Mika fick upp ögonen för den, men den fanns med på en mäklares hemsida som en kommande försäljning.

– När vi berättade för mäklaren om våra planer att skaffa får och ta med våra höns blev säljaren intresserad, säger Carina. Det var en äldre dam som tyckte att det skulle vara roligt om det kom djur till gården.

Carina med katten på Morängs gård i Järna.

Foto: Lina Nydahl

Äntligen plats för fler djur! Tre katter följde med i flytten från Nacka till Järna.

Morängs gård är 260 kvm stor och byggdes någon gång runt 1840. Efter vad Carina och Mika känner till var en familj vid namn Hejkorn de första som flyttade in. De bodde på Södermalm i Stockholm och använde gården som sommarresidens. När de första gången skulle ta sig ner till gården med sina tolv döttrar, hästar, vagnar och bohag tog det två dagar. Och när vagnen svängde in i allén välte släpet med alla grejer.

– Förstå vilken resa! Och nu tar man sig hit på mindre än en timme, säger Mika.

Nästa ägarfamilj hette Dufwa och hade sex söner, varav en var den numera ganska berömda konstnären Torgny Dufwa.

Och sedan kom vi med våra fyra döttrar, säger Carina och skrattar.

Får på 1800-talsgården Morängs gård i Järna.

Foto: Lina Nydahl

Rutan, Rosetta, Ella och Rosé är några av gårdens får.

Men däremellan bodde trädgårdsmästaren Kjell Lofterud på gården och det var han som anlade stora delar av den trädgård som man fortfarande kan se i dag. De vackra stenläggningarna och fontänen. De ovanliga silverpilarna och kanadensiska ekarna. Och så lindallén som leder fram till gården. När den blommar har bina fullt upp. Nu lyser den krispigt grön och vitsipporna ligger som ett vitt hav strax intill.

När Mika och Carina tog över hade dock allt detta legat i dvala i många år. Allt var igenvuxet och arbetet med att återställa och få i ordning har egentligen bara påbörjats. Rabatterna och den forna parken på baksidan ska ses över. Ett växthus att både umgås och odla i ska byggas. Mika ska få en ny verkstad och fontänen ska renoveras och kläs med mosaik.

Luftigt vardagsrum på 1800-talsgården.

Foto: Lina Nydahl

I sofforna samlas döttrar, svärsöner och barnbarn för fredagstacos.

– Tänk när barnbarnen har en fontän att bada i, säger Carina och fortsätter:

– Jag får kraft av att skapa och vara kreativ och Mika är likadan, fast vi skapar olika saker.

Om Carinas drivkraft bakom flytten var just ett lantligt liv med fler djur, så var Mikas drivkraft möjligheten att få större utrymme för sitt brinnande intresse för gamla så kallade trialmotorcyklar.

– För närvarande är hästboxarna fulla av hästkrafter som inte gnäggar, säger Mika och skrattar.

Hönshuset på 1800-talsgården Morängs gård i Järna.

Foto: Lina Nydahl

Höns och kalkoner har sprättrum både inne och ute.

– Mikas förmåga att svarva, svetsa och tillverka saker är en verklig tillgång när man bor så här. Dessutom räds han inte arbete. Han är en riktig arbetshäst, fyller Carina i.

Och arbete krävs. Inte minst så här års. Drömmen om får förverkligades ganska snart efter flytten och både Mika och Carina har nu gått flera olika kurser för att lära sig så mycket som möjligt om allt som hör fårskötsel till. På andra sidan gårdsplanen hörs några av de nyfödda lammen bräka. Ett får sticker ut sitt huvud genom porten för att se vad det är frågan om och snart är nästan alla får ute i hagen alldeles intill ladugården.

Tapeter i gammal stil i sovrummet på 1800-talsgården i Järna.

Foto: Lina Nydahl

Vissa tapeter är fortfarande i original.

– Vi har en övervakningskamera för att hålla koll på lamningen, men det känns ändå som att vi mer eller mindre har bott hos fåren de senaste veckorna. Tio tackor har fått tjugo lamm och alla har klarat sig. När vi insåg det skålade vi i champagne, säger Carina och ler stort.

Nu ska markerna förberedas. Hagar ska stängslas in. Hö ska sås, slås, strängas, balas och köras upp på loftet. Inomhusrenovering får ske under andra tider på året.

Den stora gröna dörren står på vid gavel. På farstubron står några narcisser och lyser i kapp med solen som katten Saga sitter och värmer sig i.

Hönshuset på 1800-talsgården Morängs gård i Järna.

Foto: Lina Nydahl

De flesta hönorna är av rasen lohmann, tillsammans värper de uppemot 30 ägg om dagen.

– Eftersom nästan alla ägare innan oss har haft Morängs gård som sommarbostad var det inte alls nedslitet och vi har inte sett någon anledning att ”laga” något som inte har varit trasigt. I stället har vi låtit det originella styra övrig inredning. De befintliga tapeterna i ovanvåningens hall och pysselrum har fått bestämma tapeterna
i sovrummen intill och sedan vi fann det helt fantastiska golvet med breda trätiljor, grovt krökta spikar och fris runt om under heltäckningsmattorna så har målet blivit att lägga in likadana i de rum där de saknas, förklarar Carina.

Det har dock visat sig vara lättare sagt än gjort. För att man ska kunna återskapa husets gamla golv behöver plankorna vara i ålder med huset eller äldre. De nylagda trätiljorna i hallen på nedre plan kommer från två större gårdar, en i Trosatrakten och en i Dalarna. Nu letar Carina och Mika efter fler plankor till vardagsrum och matsal som ligger i fil rakt innanför entrén.

Ljuset strömmar in genom fönstren och lyser upp varje vrå i de luftigt möblerade rummen som alla har fönster åt minst två väderstreck. Färgskalan är sober – från vitt och ljusgrått till svagt grönt. Och så en och annan senapsgul accent.

Originaltapeter i pysselrummet på Morängs gård.

Foto: Lina Nydahl

De vackra golv­plankorna är hämtade från två gamla gårdar – en i Trosa och en i Dalarna.

Ommålat skrivbord i pysselrummet på 1800-talsgården.

Foto: Lina Nydahl

Det gamla skrivbordet från Blocket har målats i samma färg som Ikeaskåpet.

Pysselrum på 1800-talsgården Morängs gård i Järna.

Foto: Lina Nydahl

Carina och barnbarnen håller sig gärna sysselsatta i timmar i pysselrummet.

– Under veckorna är det bara jag och Mika här, men under helgerna är vi desto fler. Då kommer våra döttrar, svärsöner och barnbarn och därför har vi valt att hålla en neutral färgskala. Vi vill att människorna som kommer hit ska få ta plats och stå i främsta rummet, inte färgerna, säger Carina.

Samtidigt som familjen har velat bevara och återskapa så har intentionen också varit att skapa ett levande och samtida hem. I den stora soffan i vardagsrummet samlas hela storfamiljen och äter fredags­tacos. Vid pianot brukar en av svärsönerna och ibland en dotter slå sig ner för att spela och sjunga. Och i pysselrummet finns så mycket skapandematerial att till och med den minst kreativa kan gå i spinn.

– Det är mitt och barnbarnens tillhåll. Där kan vi sitta i timmar. På golvet brukar jag lägga ut stora rullgardiner för att skydda plankorna mot fläckar. Fast blir det fläckar så blir det. Det måste få synas att vi lever här, säger Carina.

Köket är orenoverat på 1800-talsgården.

Foto: Lina Nydahl

Det trevliga köket har inte renoverats eftersom Carina och Mika inte vill ”laga” något som inte är trasigt.

Under den tid som Mika och Carina bott i huset har resten av familjen kommit nästan alla helger. Precis så som det var tänkt. Och saker finns att göra så att det räcker och blir över. Det snickras, åks motorcykel, sågas sly, odlas, leks, bakas och lagas mat.

– På valborg när vi bott här i ett år bjöd vi in alla grannar på fest. Elden brann, grillen glödde och skratten från gästerna ljöd lång väg. Morängs gård har blivit en plats där alla får plats, och det är ljuvligt, säger Carina.

Reportaget var med i Lantliv nr 3/2018, prenumerera på Lantliv.

NUVARANDE Lantliv med får och höns på 1800-talsgården
NÄSTA Så renoverar du gamla fönster