Vilhelmsdals gårdsmejeri har vunnit Lantliv mat&vins pris Årets Mathjälte 2017! Prisutdelningen var på Sthlm food&wine-mässan lördagen 11 november. Här kan ni läsa mer om Christine och Lars Anderberg och deras fina gårdsmejeri. Reportaget är tidigare publicerat i Lantliv mat&vin.

Den där slumpen ska man inte underskatta. Inte heller pilkastning. När Christine och Lars Anderberg ville lämna storstaden hamnade pilen på Skåne. Nu driver paret ett prisat gårdsmejeri, Vilhelmsdal mitt på natursköna Österlen.
I den lilla gårdsbutiken får det plats många stora smaker. Produkterna går åt som smör i solsken, kunderna är både restauranger, livsmedelsbutiker och privatpersoner.

I den lilla gårdsbutiken får det plats många stora smaker. Produkterna går åt som smör i solsken, kunderna är både restauranger, livsmedelsbutiker och privatpersoner.

Vilhelmsdals gårdsmejeri

  • Drivs av: Christine Anderberg, 51 år, och Lars Anderberg, 55 år.
  • Familj: Sönerna Douglas, 24 år, och John, 26 år, några katter och så gårdens 175 getter.
  • Bor: På gården i Tommarp på Österlen, Skåne.
  • Aktuella med: Vinnare av Lantliv mat&vins pris Årets Mathjälte 2017.
Christine målar som hon vill att livet ska vara och kopplar av med konst.

Christine målar som hon vill att livet ska vara och kopplar av med konst.

När de stod där framför Sverigekartan, med varsin pil i handen och en önskan om ett lugnare och annorlunda liv, hade de ingen aning om vad som komma skulle. Lars pil hamnade någonstans i Jämtland och Christines i Skåne.

– Vi åkte ner till Österlen en fredag och tittade på en gammal skola som var till salu och köpte den direkt. Vi hann aldrig komma till Jämtland, säger Lasse som är sin fru evigt tacksam för att hon ifrågasatte det klimat som rådde på Lasses jobb på det stora elektronikföretaget i Stockholm där han arbetade som VD.

– Christine har alltid vågat vara annorlunda och haft kloka värderingar, och att flytta till Skåne med henne och barnen, utan att vi ens hade något jobb, kändes självkart.

Efter några år i den gamla skolan, där Christine arbetade som konstnär och Lasse med ett nystartat säkerhetsföretag, fick de syn på en nedgången och risig gård som de tyckte låg så vackert i dalgångarna mellan åkrar och fält.

Getter på väg in till mjölkning en helt vanlig måndagsmorgon.

Getter på väg in till mjölkning en helt vanlig måndagsmorgon.

– Vi köpte gården och började renovera och när vi sedan sålde skolan flyttade vi hit. Christine ville gärna ha några getter och när hon började ta vara på mjölken och började experimentera med att göra ost inne vid spisen märkte jag att hon hade det i fingrarna. Hon frågade mig om jag inte kunde bygga ett mejeri till henne i ladan där hon kunde utveckla ostproduktionen, och det gjorde jag. Det är elva år sedan nu och precis innan den här boomen med småskaligt och närproducerat kom.

Christine och Lasse gjorde en genomarbetad affärsplan och en lista med 40 drömkunder. På listan fanns flera av Sveriges absolut bästa restauranger och kockar. En av de första kunderna var ­Mathias­­ Dahlgren, som Lasse inte hade en aning om vem det var men som var en av anledningarna till att mejeriet utvecklades så fort och snabbt blev framgångsrikt.

– Mathias Dahlgrens köksmästare ringde hit och ville ha lite prover, jag berättade det för en vän som var på besök som blev eld och lågor: ”Klart att du måste leverera dit!” Det gav ringar på vattnet och inom ett år hade vi alla kunderna på listan, utan att vi ens ringt ett enda samtal.

– Första påsken var Ystad Allehanda här och ville göra ett reportage, vi trodde att det skulle vara en liten artikel, men på skärtorsdagsmorgon ringde svärmor som berättade att vi var med på flera uppslag i påskbilagan och när vi tittade ut på parkeringen var det helt tjockt med bilar, det gick varken ta sig in eller ut, säger Lasse med ett skratt.

Lars bryter ostmassan med hjälp av en harpa.

Lars bryter ostmassan med hjälp av en harpa.

Det är varmt och fuktigt inne i själva mejeriet där Lasse bryter ostmassan med en harpa. Han vänder på ostmassan som lagts i formar, åtta gånger ska de vändas innan de får vila över natten och sedan flytta in i klimatkylen.

– Det går åt 1 000 liter getmjölk till 100 kilo ost, resten blir vassle som blir till djurfoder åt köttdjur. Vi har 175 getter för tillfället som på sommaren ger 500 liter per dygn. Smaken på mjölken varierar med årstid inte med ålder på geten. Även pH-värde, typen av mjölksyrebakterier, temperatur, valet av formar och tiden har stor betydelse för smaken. Man måste experimentera sig fram med små, små justeringar tills man hittar rätt.

Ovanför packdisken hänger etiketterna i väntan på rätt produkt.

Ovanför packdisken hänger etiketterna i väntan på rätt produkt.

Getterna äter nästan uteslutande örter och baljväxter. Christine och Lasse bestämmer blandningen som består av sorter som sedan länge klassas som ogräs i Sverige, som exempelvis gul sötväppling, getärt, svartkämpar, lusern och blå lupin. Fröna beställs från Tyskland och odlas upp på en gård i närheten. Getterna äter också grankvistar och bark eftersom gran innehåller rikligt med enzymer som är viktiga när de ska föda. Just nu finns det runt 15 ostar i sortimentet, bland annat Tant Elsa som var den första osten på gården och som är en kittost gjord på getmjölk. Feta Greta är en syrad getost, Ängla en mjuk och krämig vitmögelost och Bocke-Pär en lagrad hårdost. Förutom osten säljs getyoghurt och smör och filmjölk gjord på komjölk från en gård i närheten. Inspirationen till ostarna har de fått på sina många resor men de har också läst massor om ost.

Hårdosten Bocke-Pär och den hårda getosten Stella i sällskap med Hasse som är en halvhård kittost, Gettopp och Getädel.

Hårdosten Bocke-Pär och den hårda getosten Stella i sällskap med Hasse som är en halvhård kittost, Gettopp och Getädel.

– Vi har varit en del i Frankrike som är ett underbart ostland men just nu söker vi mest inspiration från England som har fantastiska ostar, inte bara cheddar och stilton utan helt andra ostar som är ganska okända här men helt magiska, säger Lasse.

– Vi håller på med en väldigt spännande produktutveckling tillsammans med ett företag i Malmö och om allt går som det ska och när det blir vår ska vi ha en pressrelease och en färdig produkt.

Det kommer att bli en exklusiv ost som tillverkas i ett visst antal exemplar, som är numrerade, avslöjar han medan vi går in i stallet.

Han böjer sig ner och sticker fram huvudet till en av getterna som kommer fram och stryker sin nos mot hans ansikte. Precis bakom ligger en bock och sover medan de andra står och tuggar och tittar intresserat. Stallgolvet har ett tjockt mjukt täcke av halm och getterna kan själva bestämma om de vill vara inne eller gå ut i hagen genom den öppna stalldörren.

Lars hälsar på i stallet. I djupströbädden ligger getterna mjukt.

Lars hälsar på i stallet. I djupströbädden ligger getterna mjukt.

– Det är kärleken till varandra, till djuren och våra produkter som gör det hårda arbetet värt mödan. I början hade vi en romantisk föreställning om hur ett liv på landet skulle vara men ganska snart upptäckte vi att det överhuvudtaget inte fanns något romantiskt med det. Det är mycket hårt jobb som ligger bakom våra produkter. Det är en stenhård konkurrens och det räcker inte med att man tillverkar närproducerade varor, de måste även ha unika smaker och karaktär, sedan ska de marknadsföras och säljas.

I anslutning till stallet ligger längan som nu har förvandlas till en ost- och vinstudio.

– Tanken är att vi ska ta emot gäster i studion där de får smaka på olika viner, ostar och på sikt även enklare mat från Daniel Berlin krog. Vi har en historia att berätta som handlar om allt från mjölkning av getter till osttillverkning och smakupplevelser med ost och dryck. Vår förhoppning är att kunna ge gästerna en annorlunda upplevelse att ta med sig.

På Vilhelmsdal bor och arbetar familjen Anderberg.

På Vilhelmsdal bor och arbetar familjen Anderberg.

Ur Lantliv mat&vin 3/2017

Missa inget nummer av Lantliv mat&vin! Klicka här för prenumerationserbjudanden!

NUVARANDE Vilhelmsdals gårdsmejeri – Årets Mathjälte 2017!
NÄSTA DIY: 9 fina julkransar att göra själv