5 frågor till coola Elin Unnes, författare till boken The Secret Gardener.

1. Du har skrivit boken The Secret Gardener som handlar om ditt nyfunna odlingsintresse. Varför ville du vara så hemlig?

– Från början handlade det framför allt om fåfänga: när jag startade min blogg 2009 – med det namnet som pseudonym – ville jag inte att någon skulle veta hur lite jag faktiskt visste om odling. Nu känns det mer som en blinkning till andra garderobsodlare där ute, som längtar i hemlighet efter att ha någon att nördprata nya chilisorter med.

2. Du är till vardags rockjournalist och nybliven chefredaktör på magasinet Rodeo. På din blogg skriver du att du inte kan tänka på annat än odling. Vad hände?

– Allt började en varm julikväll när min kompis övertalade mig att följa med till hennes mammas kolonilott för att dricka vin. Väl där möttes jag av ett bohemiskt vildvuxet område och älskade det omedelbart. Jag ställde mig i kö redan dagen efter, och under de två år som det tog för lotten att bli ledig läste jag allt jag kom över om odling. Det var som om det öppnats ett nytt rum i min hjärna, ett odlingsrum, och för varje dag blev det rummet lite större och alla de andra rummen lite mindre.

3. Du har sagt att blommor som inte går att äta är töntiga. Vilka är dina favoriter på matbordet?

– Mina favoritblommor just nu är de med medicinska egenskaper. Ringblomma är en sådan hjälte, den hjälper mot vissa typer av magknip och i en olja är den jättebra för hyn. Pelargon är ju också en spännande blomma, som både kan användas som medicin och i matlagning – i marmelad med blodapelsin till exempel. Det är dock viktigt att tänka på att växter som inte odlats fram för att ätas – som blomsteraffärernas pelargoner till exempel – besprutas på ett sätt som gör dem otjänliga som föda.

4. I boken tipsar du om gamla tekniker som syrning, torkning och syltning av grönsaker. Hur blir grönsaker godast, enligt ditt tycke?

– Alla de där teknikerna är fantastiska om man vill fylla skafferiet inför en lång, hård vinter. Men allra godast är grönsakerna som de är: skördade vid rätt tid – unga, mjälla, mogna – och serverade minuter efter att du plockat dem. Färsk sparris smakar som äpple, vintersallat är både nötig och smörig, en näve supersöta sockerärtor och så lite ärtskott, alltså själva toppen på ärtplantan. Om potatisen hunnit bli klar kastar man några småttingar på grillen. Lite olja kanske, eller nån nypa salt, det är allt som behövs. Den lunchen är så god att man struntar i om smakskillnaden sitter i hjärnan, för att man vet att man skapat och skördat allt själv, eller om de hemmaodlade grönsakerna faktiskt smakar bättre än något man nånsin köpt i affären.

5. Du slår ett slag för nördiga grönsakssorter. Vilka är dina favoriter?

– Jag gillar att odla sådant som gör att damerna och herrarna på koloniområdet stannar och frågar ”Vad är det där egentligen”. Svarta grönsaker är lite av en helig graal i odlingsvärlden, till exempel den fina svart- och grönspräckliga bönan ”Selma Zebra”. En grönsak jag är extremt nyfiken på är den brittiska tomatisen som är en körsbärstomat ovan jord och potatis under jorden.

6. Varför ska man aldrig grodda ett linfrö?

– Linfrön gror inte som annat frö: med en liten svans som blir till ett grönt skott. Istället utsöndrar de ett genomskinligt slajm som gör att de fastnar överallt – en vän berättade till exempel nyligen om en person som använder halvgroddat linfrö istället för hårgelé. Men det här visste inte jag när jag en frustrerade vinterkväll för några år sen tömde skafferiet på frö i jakt på något att grodda – det kan bli så ibland, så här i början på året, när odlingslängtan blir för svår. Morgonen efter att jag påbörjat groddexperimentet kom jag ut i köket och möttes av ett groddtråg som såg ut som om något från ”Ghostbusters” bosatt sig i det permanent.

7. Vad är ditt bästa tips till nybörjaren som vill odla?

– Läs på och experimentera, parallellt. Man måste lära sig av misstagen. Så aldrig hela påsen – då blir du galen när det är dags att börja gallra. Räkna istället ut hur många plantor du faktiskt får plats med på den slutgiltiga växtplatsen, och så bara så många frön. Börja med stora frön och enkla grönsaker – squash och pumpa är till exempel extremt tacksamma, de ger jätteskördar på bara två-tre plantor. Sår du inomhus, se till att plantorna har tillräckligt mycket ljus, annars blir de långa och gängliga och sköra. Sår du ute, direkt i jorden, glöm inte att gräva ner hemmagjord kompost och naturligt djurgödsel på våren, då växer det ännu bättre till sommaren.

FLER TIPS TILL HOBBYODLAREN: 

NUVARANDE Elin Unnes: ”Blommor som inte går att äta är töntiga”
NÄSTA Ingefärskakor med lime