Katarina Wennstams sommartorp

Kika in i författaren Katarina Wennstams sommarparadis

Av Helena Netzell Foto Klas Sjöberg
En liten faluröd stuga att åka till när man behöver en plats att andas ut. Det var vad kriminalförfattaren Katarina Wennstam sökte. Och i ett litet sommartorp i Sörmland gör hon det hon har lust med för dagen – och får skrivinspiration av att måla om stolar och röja på tomten.

FÖLJ MED LANTLIV MAT & VIN PÅ EN FANTASTISK RESA TILL TOSCANA!

Ett lugn vilar över Sörmlands åkrar och ängar. Grannens katt spankulerar förbi och nosar nådigt på Katarina Wennstams framsträckta hand. Sedan händer inget mer.

Det är precis så Katarina vill ha det. Ett kravlöst liv på en plats som bara är hennes egen. Visst tar hon hit barnen Emil och Moa och särbon Daniel, men hon kan lika gärna packa väskan och åka hit själv när barnen är hos sin pappa. En dryg timme tar resan med bil från radhuset i Nacka utanför Stockholm.

KATARINA_WENNSTAM018_lowres

– Hit kan jag köra över dan, säger hon. Jag är själv förvånad över hur förtjust jag är i det här torpet.

KATARINA_WENNSTAM010_lowres

Hit kom hon för ett drygt två sedan, i jakt på ett andningshål. Katarina Wennstam är kriminaljournalisten som sadlade om till författare. Bland annat har hon skrivit den uppmärksammade reportageboken Flickan och skulden och de storsäljande spänningsromanerna Smuts, Dödergök och Alfahannen. Men mörkret i hennes böcker kunde inte kännas mer avlägset denna högsommardag.

KATARINA_WENNSTAM047_lowres

– Det är en ren överlevnadsstrategi att åka till landet och pyssla, säger hon. Jag måste få bort eländet jag skrivit om ur systemet. Det kommer inte gratis att må bättre.

KATARINA_WENNSTAM005_lowres

Så Katarina gör det hon har lust med: promenerar, badar, cyklar och tar bilen till mysiga Marys café i närheten för att fika och äta lunch. Och så jobbar hon med händerna. Stickar, planterar rosor eller målar om de gamla möblerna som hon fick med stugan.

KATARINA_WENNSTAM106_lowres

– Det går inte rent fysiskt att sitta en hel dag och skriva, säger hon. Så när jag fastnar ställer jag mig och slipar en stol en timme. Då kommer plötsligt idéerna igen. ”Pang! Det är ju så jag ska göra!” Jaha, då blev inte den stolen klar. Jag skriver vidare, fastnar igen och då åker målarburken fram. Så där håller jag på. Det är bra, för då aktiverar man den kreativa hjärnhalvan.

KATARINA_WENNSTAM127_lowres

Katarina ville bli författare redan som barn men ”trodde inte att det var ett riktigt jobb”. Vägen till skrivandet gick i stället via journalistiken. Samhällsintresset ledde henne till att bli kriminalreporter på SVT under en tid när det var flera uppmärksammade mål om mäns våld mot kvinnor.

– Grabbarna där var helt ointresserade av att bevaka dem, så där fick jag en nisch, säger hon. Men engagemanget stannade kvar, känslan av att ”det hade kunnat vara jag”.

Katarina skrev två reportageböcker som gav upphov till stor debatt om hur kvinnliga offer misstänkliggörs av domstolar. Numera skriver hon hellre i romanform.

– Dels gillar jag deckare och jag når fler läsare genom att skriva romaner än reportageböcker, säger hon. Jag vill självklart vara underhållande men jag vill också väcka frågor och ge något som stannar kvar.

KATARINA_WENNSTAM046_lowres

Två fantastiska lantställen har Katarina haft tidigare. Det första låg på Instön på Västkusten och där tillbringade hon barndomens somrar.

– Farfar hade ett enormt ställe vid havet där alla fick plats, säger Katarina. Jag är uppvuxen i en välbärgad företagarfamilj i Askim, hade en skyddad barndom med tre äldre halvsyskon och blev nog ganska bortskämd. Först när jag fick mitt journalistiska engagemang som vuxen förstod jag hur privilegierad jag varit. Men Instön försvann ur släkten och det är för dyrt att köpa hus där nu.

Det andra lantstället var ett fint hus på Gotland som Katarina ägde tillsammans med sina barns pappa, men det såldes vid skilsmässan.

– Därför är det viktigt för mig som kvinna att jag äger det här torpet ensam, säger Katarina. Jag satte en prisspärr för att inte förköpa mig och slippa behöva säga till barnen att: ”Tyvärr, mamma måste sälja.”

Nära vattnet ville hon ändå gärna bo.

– Jag är ju uppvuxen på Västkusten så för mig är det viktigt, säger hon. Jag hade inte råd med havsutsikt, men min ängsutsikt är nästan lika bra!

KATARINA_WENNSTAM116_lowres

Och visst stämmer det. Närmast vardagsrummets stora fönster växer en kort bit gles skog, men bakom den har man en vidsträckt utsikt över ängar och åkrar. Det är samma lugnande känsla som man kan få vid havet. Här finns det gott om räv och hare.

KATARINA_WENNSTAM021_lowres

Sedan ligger ju vattnet inte särskilt långt borta ändå. Slätviken, en del av Mälaren, finns bara tio minuters promenad nedför vägen. Och ängsutsikt eller ej, närheten till den lilla badviken gjorde mycket för Katarina när hon och Daniel besökte området för första gången en strålande söndag i januari förra året.

– Isen låg nere på sjön och folk åkte långfärdsskridskor, säger hon. Det var otroligt vackert.

KATARINA_WENNSTAM074_lowres

Själva huset är byggt 1952 och var i skapligt skick med fina golv. Men det faktum att det ligger på en arrendetomt gjorde priset relativt låg. Det var en lättnad för Katarina på mer än ett sätt.

– Om lantstället kostar en massa pengar blir det en ångest om man inte åker ut så ofta, säger hon. Det här kostar mig inte så mycket i månaden, så det blir avslappnat. Det får bli vad det blir.

KATARINA_WENNSTAM102_lowres

Huset är inte större än att det har ett litet kök, vardagsrum och kombinerat sovrum och skrivhörna. I källaren finns ett badrum som Katarina med tiden planerar att modernisera.

KATARINA_WENNSTAM095_lowres

– Men jag vill inte renovera stugan till perfektion, säger hon. Jag har gjort sådant tidigare, men nu gillar jag att det är en kontrast till vad vi har hemma. Jag känner inte att jag måste skaffa mig hela paketet. Här uppskattar jag det enkla i livet. Det ligger ett värde i att vänja barn vid något mindre också.

KATARINA_WENNSTAM117_lowres

Inredningen vill hon också hålla enkel, av samma skäl. En del nytt har hon köpt och sedan har hon blandat det med kärt arvegods.

KATARINA_WENNSTAM073_lowres

– På landet har jag en romantisk, gammeldags stil, säger hon. I stan har jag en del designklassiker men det skulle inte passa här.

– Jag gillar inte när det blir för mycket hopplock i sommarstugor, sakerna måste passa ihop, säger Katarina. Men lite av inredningen här vill jag ändå ska vara ett hommage till de nära och kära som jag inte har kvar.

Sommarsäsongen för Katarina är lång på torpet. Hon har vatten till oktober, men huset är vinterbonat så vill hon kan hon hämta vatten i dunkar. Det är helt okej, det ska vara så på landet.

KATARINA_WENNSTAM054_lowres

– Nacka där jag bor annars är underbart, en riktig skärgårdskommun, säger hon. Men det här är landet på ett annat sätt, mer natur. Tänk när man vaknar och ser dimman över ängarna. Det är jättehäftigt. Man hör bara orrarna som spelar. Annars är allt tyst.

Katarinas tips för en skön stugsommar:
Släng inte allt när du tar över ett gammalt lantställe. Flera hiskeligt fula furumöbler som var kvar när jag köpte torpet är fina i dag efter ommålning.
Skippa det perfekta. Det finns både en utmaning och en frid i att titta på sina slitna fönster och konstatera att de kanske borde målas om, och sedan återvända till hängmattan igen.
Böcker, böcker, böcker. Jag talar förvisso i egen sak här, men ett lantställe ska vara fullt av böcker, gamla och nya. Skippa wi-fin för en gångs skull.
Radion står ofta på. Jag älskar tystnad och fågelkvitter, men det hör sommaren till att påta i trädgården i sällskap med Sommarpratarna i P1.
Ett skåp med sällskapsspel är aldrig fel. Jag köper dem billigt på loppis och har mängder att underhålla barn och vuxna med för att stilla mobilabstinensen.

Katarina Wennstam
Ålder: 43 år.
Yrke: Författare.
Familj: Barnen Emil, 12 år, och Moa, 9 år. Särbon Daniel Rosenlind, 46 år, psykoterapeut.
Bor: I radhus i Saltsjö-Boo i Nacka utanför Stockholm. Fritidshus på 55 kvadratmeter utanför Torshälla i Sörmland. Har även en lägenhet på Mallorca tillsammans med sina syskon.

 

ljustero_utvald

Ladan blev ett drömhus

Se Claes och Madeleines paradis i Stockholms skärgård

hem i harmoni -8

Konstnärens oas – ett hem i harmoni

Konstnären Thérèse Reuterswärd har skapat sig ett hem i harmoni på Österlen.

MIttLantliv

De lämnade karriären för ett liv som ostbönder

Drömmen om livet på landet började med en vallhund. I dag bor barnfamiljen på en gammal bondgård utanför Kalmar och driver gårdsmejeri.