Ved – det värsta jag vet

Vedkap. Foto: Okänd
Vedkapning på 1930-talet. Foto: Okänd

Vedkap. Foto: Erika Åberg
Vedkapning på samma vedbacke 2016.

Det är inte mycket jag tycker är tråkigt med livet på landet – men det här med vedhantering är bland det värsta jag vet! Precis när snön har töat bort och det rycker i trädgårdshänderna och man vill kratta, rensa, börja gräva och plantera – då kräver veden all uppmärksamhet.

Motorsåg. Foto: Erika Åberg och Björn Åberg

Först ska långveden kapas till kortare bitar. Sedan ska den klyvas och staplas. När den har legat några månader och torkat ska den bäras in i vedboden. Och när man ska elda får man packa en skottkärra och rulla in i pannrummet. Allt för att få värme i radiatorerna och för att få varmvatten att duscha i!

Vedklyv. Foto: Erika Åberg

Som tur är tycker både min make och svärfar att det är underbara sysslor. Terapeutiskt, till och med. Skönt för mig, då kan jag smita undan så ofta jag kan. Det enda jag tycker är terapeutiskt med ved är att tända i kakelugnen.

Motorsåg, vedkapning. Foto: Erika Åberg

Jag sätter mitt hopp till mina framtiden. Antingen att barnen kommer att älska allt som har med ved att göra, eller att vi får råd att sätta solfångare och solceller på vedbodstaket. Då skulle vi kunna producera både egen värme och hushållsel med solenergi i stället och åtminstone få ner förbrukningen av ved på sommarhalvåret. I mina vildaste drömmar har vi också en elbil som laddas genom solenergin. Då skulle maken och svärfar kunna gå omkring med krattor i händerna så här års i stället. Det är också terapi!

Fakta för den vetgirige
Vårt hus: ca 100 kvm boyta
Årsförbrukning: ca 25-30 kubikmeter ved
Kostnad långved: ca 6 000-7 000 kr/år
Arbetstid för kapning, klyvning, omstapling: ca 14 dagsverken/1 person