Ett brev som gjorde mig glad

Som ni vet skriver jag krönikor i Magasinet Sköna Hem sedan många år tillbaka. Jag har varit road av att både läsa och skriva hela mitt liv. Jag faschineras över välformulerade texter och böcker. Min förebild är författarinnan Karin Berglund. Min mamma har berättat att jag kunde läsa och skriva innan jag började skolan. Kanske fanns min lust till det skrivna ordet redan sedan barnsben.

Victoria Skoglund

Jag fick ett brev vidarbefordrat från redaktionen på Sköna Hem. Det är så härligt när ni läsare blir berörda av mina texter. Jag blir så otroligt glad över era brev och mejl. Det gör mig än mer motiverad att fortsätta skriva.

 
Hej!
Jag läser med förtjusning Victoria Skoglunds krönikor eftersom de förmedlar sådan värme och glädje över odlandet och annat givande omkring oss. Få kan som hon uttrycka sig så väl med ord och så även denna gång. Satt i solskenet och njöt av tidningens innehåll, men alldeles speciellt det numrets krönika. Jag förundras över hennes vänliga och omsorgsfulla bemötande av den missnöjde kunden vars tomatplanta inte klarat en frostnatt. Det var så rörande att läsa hur hon erbjöd en låda av sin favoritsort och bemödar sig om att förklara hur de känsliga plantorna ska skötas för att klara sig. Hon är mån om att kunden ska få ett gott resultat av odlandet och ersätter dessutom den planta som kunden inte lyckats hålla liv i. I slutet av krönikan beskrivs hur hon får en anonym gåva bestående av mogna tomater av den sort hon givit bort och då ryser jag av välbehag samtidigt som tårarna rullar på mina kinder. Det gör de också nu när jag skriver det här, ett tack från en rörd och tacksam läsare som bara kan förundras över hur Victoria förmedlar sin starka känsla för odlandet och kan ge uttryck för det i sitt skrivande!
 
Mvh
Anette Larsson
Skellefteå
 

PS. Vore tacksam om ni kunde framföra till henne mitt stora tack för hennes krönikor! DS.

Krönika augusti 2015

Ilskna män och röda tomater

Han skriker högt och med en tonart som får fåglarnas fjäderskrud att resa sig. Han har köpt en tomatplanta och skött den enligt konstens alla regler. Han håller den slokande plantan i handen. Ser att hans handknotor nästan vitnar av ilskan som pumpar ut genom hans fingrar. Vad säljer du för skitväxter i din plantskola? Jag försöker förklara att tomatplantan har mött en obarmhärtig järnnatt. Att de är extremt känsliga för kyla och behöver skyddas mot de förrädiska nätterna i juni. Han fortsätter tala om för mig hur uselt allting är. Att han aldrig varit med om så dålig kvalitet någonsin. Hans ilska gör mig illa till mods. För min egen del känner jag mig ofta ödmjuk inför mina misslyckade odlingar. Om det så är bladlöss, jordloppor eller frost som drabbat mina växter. Min respekt för våra svenska bönder har aldrig varit större sedan jag blev med köksträdgård. Hur hårt vädret kan slå mot min lilla skörd. Torka, skyfall och hagel är naturens sätt att kommunicera med oss. Lär oss bli medvetna om hur lite vi kan styra över jordens krafter. Jag plockar ihop en låda med nya tomatplantor. Han får med sig min favoritsort ’Sungold’. Berättar för honom hur de smälter i munnen likt röda diamanter i augusti. Jag lägger ner en fiberduk och ber honom försiktigt bädda in tomaterna likt bebisar. Han tittar misstänksamt på mig, men lovar att göra som jag säger. Sju veckor senare står en liten skål med gyllene tomater på mitt skrivbord. Inget brev, inga skrivna ord. Men jag tror att jag vet vem det är ifrån. En ilsken eftertänksam man med ny erfarenhet och en nypa givmildhet. 

Foto: Lena Granefelt

 

Kram V.