Har ni öppet eller?

Sedan midsommar har förhoppningsfulla semesterfirare plingat i min telefon på jakt efter rum över natten. Bilar med tyska eller danska regplåtar har stannat till på gårdsplan och frågat om gårdsbutiken är öppen. Eller om det finns något lätt att äta. Mailboxen har fyllts med samma frågor och flera påpekar att hemsidan verkar vara ur funktion, visste vi om det?

Ja, vad kan man säga? Att ni är otroligt gulliga är helt klart. De flesta företagare är överlyckliga om kunderna visar intresse mot det företagaren har att erbjuda.  Speciellt om hen driver företag på landsbygden och i synnerhet ett jordbruk. Naturligtvis är vi det också. Just därför har jag varit oerhört frustrerad över att vi måste fylla sommaren då alla är i rörelse med en sådan syssla som takläggning. Det är skitigt, tungt intensivt och farligt  Och det tar tid och all energi. Tid och energi från djuren, odlingarna, pappersarbetet, kreativitetten och iordningsställandet av någon liten butikshörna som är tänkt. Det är lätt att misströsta då jag känner att jag skulle gärna driva öppet hus någon dag och baka återigen till en liten servering. Och visa upp allt det härliga vi lever i här på gården; kossorna med sina kalvar, lammen som växer och frodas, de skogsbökande grisarna, de fritt krafsande hönsen. Jag har också loppisgrejer och egentillverkat att sälja. Mangold, gurka, dill och persilja. Ägg förstås. Linoljefärg från Ottosson. Och naturligtvis köttlådor från våra välmående djur! Men ingen anständig lokal!

Tiden räcker inte till och sommaren är alldeles för kort som bekant. Det som blir det blir. Röjning till en butikshörna är påbörjad mer säger jag inte….ni får hemskt gärna höra av er om ni vill boka höstens köttlåda eller boka gårdsbesök om ni vill se hur vi driver gården och höra om våra framtidsplaner. För de är många!

11908919_945708982156641_3208034444963864387_o

Det är kaos på gårdsplan och just nu känns det helt över-omänskligt att tänka på hur vi, mannen och jag, fixat över hälften av sorgebarnet taket till ett lätt, luftigt och tidsenligt falsat sådant, även om det inneburit både blod, svett och en del tålamodsprövande tankar i mitt huvud. Tålamod är som bekant inte min starkaste egenskap. Men nu så. Nu sansar jag mig, klappar mig själv på axeln och talar om att det här vi har åstadkommit hittills är bra nog. Tänker jag efter så är det helt fantastiskt faktiskt. Och det ska jag även tala om för våra barn och berömma min galna akrobat till man.