Jag läste dikt i Fröpanelen

I torsdags morse var det dags för fröpanelen tillsammans med Göran Greider och Micael Bindefeld. Det handlade om vitlök, tulpaner och rådjursskydd. I vanliga fall brukar Göran också läsa dikt.

Men denna gången hade jag skrivit några poetiska rader om att jag inte förstår fenomenet med hörlurar. Ser alla dessa människor springa och gå med ständigt förslutna öron. Jag må vara gammaldags, men vibrerande tystnad är underskattat. Ta er tid till att lyssna till trädgårdens ljud!

Victorias Trädgård

Efter sändningen fick jag flera mejl om att lägga ut dikten på bloggen. Så här kommer den nu på begäran:

På våren är det ljudet från fåglarnas samtal som berör mig mest. Duvans femstaviga hoande och det klippande ljudet från vingarna när den ger sig av.  Jag älskar ljudet från gruset när mina träskor möter marken. Bin som letar sötma från pärlhyacinternas mintdoftande blommor.Det speciella ljudet när humlorna gör entre i fingerborgsblomman. Märkligt brummande förnumstiga röster från ängens nyss utslagna smörblommor. En barncykel som sladdar in på garageuppfarten. Kattens morrande under fågelbordet. Vindilar som trasslar sig i bambuns smala hårda blad. Skogen har en alldeles egen repertoar. En föreställning där tallarna skrivit noterna.Att ge sig hän och lyssna är en konst. Vila i samförstånd med det gröna. Med en spade i handen. En knuten näve med jord, och ett frö med liv. Att höra livet brusa i ådrorna när jag gräver planteringsgropar fyller min kropp med ny tillförsikt. Under joggingturen på förortens gata är det hundskall och grannbarnens skratt som blir min hejarklack.

Lyssna, lyssna och känn himlavalvets liv puttra i kroppen likt ett mjukt fallande regn.

Här kan ni se klippet från Tv4 play.

Kram V.