De första djuren vi skaffade sedan flyttlasset gått till norrland och Norrfrid var höns. Eller rättare sagt vi kompletterade flocken i hönshuset som vid övertagandet av huset bestod av två individer av obestämdbar hönsras – en svart och en vit höna. De värpte oss varje dag varsitt ägg men med två ägg per dag kommer man inte långt i en sjumannafamilj så vi skaffade snart fler höns av den tåliga lantrasen Skånsk Blommehöna. Vi hade läst att lantraser inte var så hårt avlade som värphöns och att de därför hade fler av hönans ursprungsinstinkter kvar. Lantraserna är duktiga på att hitta mat. De är mer ruvningssugna än värphöns och de äter betydligt mindre än en högproducerande industrihöna kunde vi läsa på nätet.

äggrede

Snart hade vi undersökt vem som sålde lanthöns i trakterna och vips hade vi en låda med tio små kycklingar som sprätte omkring. Det var mycket mer spännande att sitta och titta på än den mest fartfyllda actionrullen på TV! Kycklingarna sörplade i sig filmjölk så att allt inklusive de själva blev vitprickigt, de sov på hög i ett hörn av fågelburen för att behålla värmen och fladdrade runt runt med outtömlig energi resten av tiden.

blommehöna

När kycklingarna var omkring 20 veckor hade vi sedan länge listat ut att på sittpinnarna i hönshuset satt 13 stycken ungtuppar och 7 unghöns förutom den vita och den svarta hönan som följde med husköpet. Av någon outgrundlig anledning är det alltid fler tuppar än hönor bland kycklingarna.

Egentligen ville vi inte veta av några tuppar och försökte förtränga det faktum att det inte går att behålla alla små tuppar i hönshuset. Förr eller senare skulle de sluta att komma överens. Mycket riktigt, när slagsmålen pågått ett tag var vi tvungna att göra något åt situationen. Jag slog upp ”coq au vin” i kokboken, kikade på bilderna hur man skulle stycka fågeln in i grytan och kom överens med min man om att jag skulle hålla fast fågeln medan han högg med yxan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag mådde inget vidare efter första gången. Såg framför mig hur ungtupparnas ögon släcktes med varje hugg, trots att jag blundade mest hela tiden. Men det gick vägen! Och tuppgrytan puttrade snart på spisen efter mycket diskussioner om hur vi skulle gå tillväga för att tillaga den på rätt sätt!

NUVARANDE LANTHÖNS
NÄSTA VAD ÄR NORRFRID?