Vilken helg det varit! Vi har farit mellan gårdarna med hästsläpet och sängar, bord, soffor och stolar har fraktats hem. Mellan varven har jag hållit låda i gårdsbutiken. Lite vemodigt blir det måste jag erkänna då allt detta snart sker snart för sista gången.

P7213096

Tänk hur det kan bli….när vi köpte gården trodde vi att vi skulle bli kvar länge, kanske för evigt för så underbar var känslan. Men ingenting är som bekant för evigt. Nu blev det bara en kort vända för oss men det skulle mycket väl ha kunnat bli länge länge till. Tror att husandarna är glada över att vi satte tillbaka den gamla pardörren som låg i källaren och att vi lyfte tillbaka vedspisarna där de en gång hade suttit. Många andra husdelar kom tillbaka precis där de en gång suttit förut. Som räcket till trappen som var uppslängd på logen i traktorgaraget. Och hatthyllan där till och med de gamla skruvhålen passade efter att vi rivit bort masoniten för att frilägga pärlsponten. Och den gamla slitna hyllan med profilerade konsoler som satt som ett smäck mellan dörrfodret och murstocken i badrummet. Att huset fick ny färg och renoverade fönster. Tror att någon är mycket nöjd med det vi åstadkommit för det känns verkligen vänligt i huset nu. Och vi kan tryggt lämna över det till nästa ägare, som verkar gilla huset precis som det är, med alla dess skavanker och sneda hörn. För det är ju så att varje hus vi bebor är bara till låns av framtida generationer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu ser vi fram emot att sätta igång och ta fram skönheten i gården Klovsta, och förvalta det till framtida generationer. I sisådär femton tjugo år. Tills vi blir glada pensionärer och lämnar över gården till nästa brukare. Bara till låns. Det förpliktar men är samtidigt en hållbar, skön tanke.