Stoppa tiden

Nu har det hänt igen, det där som jag förra året i maj svor på aldrig skulle få hända igen. Den finaste tiden på året – som är precis nu – skulle tas om hand. Det skulle tappas björksaft, göras nässelpesto, kokas maskrosmarmelad för att inte tala om alla delikatesser som rabarbern skulle användas till!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det skulle odlas – all frö skulle sättas ut så fort jorden rett sig, sättlöken och potatisen så fort värmen gjorde entre. Kryddväxter, tomat och paprika skulle frodas i växthuset från mars månad och framåt. Nya bäddar skulle grävas och rabatterna hållas ogräsfria och gräsmattan kort.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag skulle leva i nuet och ta tillvara varje himmelsk ögonblick som den norrländska ljusa försommaren bjöd på!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Istället svischade våren förbi utan att jag hann känna efter eller ta tillvara ögonblicken, sådär på riktigt. Visst försökte jag – nattsuddade i trädgården under molnfri himmel, grävde bäddar i några timmar och samlade och googlade på ogräsrecept.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och jag försöker fortfarande – luktar på syrenen när jag springer förbi och lyssnar efter fåglarnas skönsång när jag kommer ihåg men den där riktiga närvaron har jag då inte. Och jag hinner verkligen inte koka rabarbersaft heller! Istället går tiden i en rasande tempo och verkar bara accelerera! Värmen och grönskan kom från ingenstans och naturen formligen exploderade. Det som jag svor inte skulle hända hände igen. Jag glömde andas!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stoppa tiden, snälla!

/Eija