Det arkitektritade strandhuset i Sörmland smälter in fint i den omgivande naturen med skog och hav. Av hållbara material som gotländskt kärnvirke, glas, betong och oxiderad plåt byggdes det personliga huset som uppifrån ser ut som ett H – och kräver minimalt med underhåll.

H

avet ligger stilla. Några havsörnar har brett ut sina vida vingar och rör sig i cirklar högt uppe på himlen. Strax intill hörs koltrastarna sjunga kanon och vårlika 
toner sprider sig över nejden dit hunden, en strävhårig dvärgtax, fick 
familjen att flytta för 14 år sedan.
– Hon var så lycklig när vi var här. Svansen stod alltid i topp, ­berättar Ellen Carlsson.
Tomten med det lilla 1960-talshuset hade funnits i familjens släkt i några år och när det skulle säljas kände paret att det inte bara var taxen som hittat hem, utan även de själva. Släkten köptes ut och de inledde arbetet med att skapa ett hem att bo i året om.
– Vår första tanke var att vi skulle köpa ett fabrikstillverkat hus, men ingen av firmorna som vi hade i åtanke hade tid med oss, fortsätter hon.

arkitektritat strandhus matbord

Foto: Lina Nydahl

Betong och glas – men ändå personlighet. 
Inredningen mjukas upp av färgklickar i form av en turkos 
soffa, en matgrupp i trä och en rejäl vedtrave.

I stället började Ellen och maken Martin surfa på Sveriges Arkitekters hemsida och fann där ett hus som tilltalade dem mer än and­ra. Det råkade ligga i samma kommun och hade år 2000 vunnit det prestigefulla Träpriset. Husets arkitekter Håkan Widjedal och ­Natasha Racki kontaktades, men inte heller de kunde ge några samarbetslöften utan bad i stället Martin och Ellen att återkomma till hösten, några månader senare.

turkos soffa

Foto: Lina Nydahl

Nära och kära får agera konst i ett ständigt föränderligt fotokollage ovanför soffan.

Så en sommardag rullade det in en bil på uppfarten.
– Det var Håkan och Natasha som kommit för att ta sig en titt. Att höra dem tala om tomten – hur exempelvis den stora eken skulle kunna skapa skuggspel i det blivande husets olika rum – gjorde att vi visste att vi hamnat i precis rätta händer, säger Martin.
– Hela deras tänk går ut på att anpassa huset efter tomten. Inte tvärtom, fyller Ellen i.

köksö med barstolar

Foto: Lina Nydahl

Köksön är byggd i akaciaträ och tillsammans med höga 
barstolar i svart skinn ger det en känsla av 1960-tal. Bakom skymtar 
det stämningsfulla biblioteket.

Martin och Ellen samlade ihop sina spretande idéer och tankar i en klippbok och gav den sedan till arkitekterna.
– Om Martin säger vitt, så säger jag svart. Om han säger trä, så säger jag sten. Vi tycker olika om det mesta, säger Ellen och skrattar.
Men det fanns några punkter som Martin och Ellen kunde förenas kring. Det skulle vara enkelt, gärna grafiskt och utan prål. Ju osynligare desto bättre.

arkitektritat strandhus vardagsrum med häftig utsikt

Foto: Lina Nydahl

Sovrummet tillhör den privata delen av huset, som har 
mörkt trägolv. Även här finns en fantastisk utsikt. Glasdörrar 
ger fri tillgång till trädäcket som löper runt huset.

Den stora gemensamma inspirationskällan var nämligen filosofen Ludwig Wittgenstein från Österrike som skrivit ”vad man icke kan tala om, därom måste man tiga” och tillsammans med Paul Engelmann ritade han sin första och enda villa i Wien under 1920-talet – en villa som blivit känd för just sin enkla, grafiska och genialt genomtänkta utformning.
Med stadens ständiga brus i närminne blev den andra gemensamma grundtanken att det här huset skulle vara ljudlöst.
– Lyssna! säger Ellen.
Fåglarna kvittrar fortfarande i kapp med varandra och mot bryggan hörs ett svagt kluckande från havet.
– Vi ville inte att någonting skulle få konkurrera med naturens musik. Därför lades allt ljudligt så dolt som möjligt. Värmepannan ligger exempelvis under den fristående uteplatsen på husets framsida, som för övrigt står på det gamla 1960-talshusets grund, fortsätter hon.

arkitektritat strandhus sovrum

Foto: Lina Nydahl

Sovrummet har textilier i grått och blekrosa, Butik Bohem.

Sist men inte minst ville Ellen och Martin att materialen i huset skulle vara så underhållsfria som möjligt.
– Under en period bodde vi i en villa i Sollentuna som hela tiden krävde underhåll, och det var inte vår grej. Med vitriolbehandlat kärnvirke från Gotland, betong, glas, rostig plåt och papptak har vi kommit så nära underhållsfritt som vi bara kan – utan att göra det på miljöns bekostnad, förklarar Martin.
Som svar på den idéfyllda klippboken kom arkitekterna med tre förslag.

arkitektritat strandhus handfat

Foto: Lina Nydahl

Ett handfat är en extra lyx
 i sovrummet.

– För en gångs skull var vi helt överens. En av modellerna fick alla bitar att falla på plats och våra olika idéer förenades till något som var långt mycket bättre än vi hade kunnat föreställa oss, berättar Martin och fortsätter:
– Dessutom fick vi tag på John, en helt fantastisk finsnickare som gick in i det här projektet med lika stort engagemang som vi. I stället för att se det svåra i alla speciallösningar såg han det som roliga och udda utmaningar. Han slarvade ingenstans och gjorde allt så grundligt det bara gick.
– Det goda samarbetet mellan oss, snickaren och arkitekterna gjorde att allt förlöpte så smidigt som det kunde. Redan efter ett år stod vårt nya hem klart. Det var 2006, berättar Ellen.

arkitektritat strandhus brygga

Foto: Lina Nydahl

Nilla har inte många springsteg ner till vattnet från familjens hus, 
som ovanifrån påminner om ett stort H.

Huset är format som ett H där mittsektionen och den högra långsidan är allmänna utrymmen. Öppna ytor, stora glaspartier och enhetligt betonggolv gör att kök, vardagsrum och uteplats flyter samman. Vad som faktiskt är ute och inne blir svårdefinierbart.
I den vänstra långsidan är färgskalan och känslan en annan. Här är den privata delen med sovrum, bibliotek, biorum och badrum. Betong har bytts ut mot mörkt trä på golvet. Materialen är mjuka, men ljuset och de stora glaspartierna ut mot havet är desamma.

Läs även: Skolhuset blev ett charmigt hem

– När processen började var det bara Martin, jag och taxen och huset planerades utifrån det. Vi hann dock inte mer än skicka in bygglovshandlingarna förrän jag var gravid med vårt första barn, säger Ellen.
Och två år senare kom ytterligare ett.
– Det där med föräldraskap är så svårt att föreställa sig i förväg. Mycket i huset har fått andra funktioner än vad som var tänkt från början. Biorummet där jag och Martin skulle se franska kulturfilmer har blivit ett Bolibompa-rum. Vattenspegeln som skulle förhöja havskänslan och som kastar vackra reflektioner inne i vårt sovrum har också blivit en lekdamm med plastfiskar i, och arbetsrum och gästrum har blivit barnens rum. Numera jobbar jag i garaget och Martin i den lilla röda stugan på tomten. Det öppna, nedsänkta badkaret i vårt sovrum har vi fått täcka över. Det blev alldeles för farligt, säger Ellen och skrattar.

arkitektritat strandhus rostig plåtgavel.

Foto: Lina Nydahl

Byggt av gotländskt kärnvirke 
och effektfullt rostig plåt är huset så underhållsfritt det bara går.

Men bastun är kvar – precis som det var tänkt. Allt som oftast går Ellen dit med en bok under armen. På vägen passerar hon bryggan som löper likt en förlängd arm ut från villan. Även den ingick i arkitekternas koncept och ser i ett ovanifrånperspektiv ut som ett vackert träpussel. Brädorna som grånat av väder och vind är utskurna och sammansatta med exakthet.

vacker bastu med ved

Foto: Lina Nydahl

Bastun har blivit 
speciellt Ellens andningshål.

– För en tid sedan stod Martin och pratade i telefon när en älg kom simmande mot honom. Naturen är så nära inpå oss att det känns som om vi lever med den, och det var precis den känslan vi ville komma åt, säger Ellen och tittar ut mot havet.
De vårlika tonerna från fåglarna har ännu inte avstannat. Havet kluckar och genom björkarnas ljusgröna bladverk tränger solens värmande strålar fram.

Reportaget var med i Lantliv nr 5 2018. Prenumera på tidningen Lantliv

Följ med oss till vackra Champagne 26-29 september 2018! Vi bor på slott bland vinfälten och besöker  tre av Champagnes mest spännande vinhus – Bollinger, Ayala och svenska Hatt et Söner.

resa till champagne