Ett stort trädäck med vilstolar, en ljus glasveranda med spröjsade fönster och antika tennisracketar på rad. I den gamla sommarstugan som blev drömhem sitter en gammaldags badlivskänsla kvar i väggarna.

B

or man i en gammal sommarstuga med englasfönster kan det hända att man inte direkt ser fram emot den kallare delen av året.

– Å andra sidan är det sällan eller aldrig några vargavintrar här i Skåne, säger Annika Wallenborg. När vi köpte huset 2013 bestämde vi oss för att behålla undervåningens gamla originalfönster i englas för atmosfärens skull. Det har vi aldrig ångrat. Skulle temperaturen ute närma sig nollstrecket åker raggsockorna på. Det är bara mysigt.

Det är sommar i Höllviken, så långt ifrån raggsockornas årstid man kan komma. Solen har inte lyckats leta sig fram bland molnen, men den finns där bakom och ger ett milt och vackert ljus. Det är helt stilla, inte ett blad rör sig på trädens grenar. Annika har varit på stranden en stund, men något dopp blev det inte. Kanske senare om solen tittar fram. Just nu räcker det långt med att bara sitta på det generösa trädäcket och lyssna till tystnaden. Varken maken Christian eller sonen Hampus är hemma.

Sommarstuga permanentboende 1920 tal lantligt

Foto: Pernilla Wästberg

På sommaren tillbringar familjen mycket tid på det generösa trädäcket där buxbom, olivträd, plättar i luften och en fikonplanta står för de gröna inslagen. Förutom en grusgång är en stor del av naturtomten fortfarande intakt.

Fytta till sommarstuga permanent boende

Foto: Pernilla Wästberg

Trots närheten till Malmö och Köpenhamn vilar lugnet hemma hos Annika.

Glasveranda

Foto: Pernilla Wästberg

Glasverandan är en favoritplats med sin väggfasta bänk som gjorts mysig med kuddar och dyna.

– Jag tycker att det är skönt att få vara i stillhet, säger Annika. Som flygvärdinna träffar man så många människor. Det är nya kolleger, nya passagerare och nya rutter hela tiden. Jag älskar att komma hem, sätta nyckeln i dörren och bara vara i huset och pyssla.

Annikas och Christians första hus på Näset några mil söder om Malmö var ett parhus från 1980-talet i Falsterbo. Efter att ha totalrenoverat det bodde familjen där i fyra år innan drömmen om ett annat hus började ta form.

– Vi kände att vi ville ha något helt eget, ett fristående hus och gärna av äldre datum, förklarar Annika. Egentligen ville vi bo kvar i Falsterbo, men vi hittade inget. Plötsligt dök det här huset upp på nätet. Med stor naturtomt och en glasveranda som var oemotståndlig.

– Det var mycket folk när vi kom på mäklarens öppna visning. De flesta tyckte att det var ett charmigt och gulligt hus, men för litet med bara ett sovrum på den ombyggda ovanvåningen. Kanske englasfönstren på undervåningen skrämde också. För oss som bara är tre i familjen var husets storlek perfekt. Vi bestämde oss på stående fot. Redan dagen efter visningen köpte vi det.

antika fynd

Foto: Pernilla Wästberg

Antika fynd som paddeln i hörnet är roliga detaljer som ger personlighet åt hemmet. I stället för soffbord används en rustik gammal bänk.

Antik leksak gunghast

Foto: Pernilla Wästberg

Annikas gamla gunghäst är fin som ögonfröjd på verandan.

Sommarstugan blev permanent boende

Foto: Pernilla Wästberg

Trädäcket hade ursprungligen ett räcke, men det ersattes av en trappa för att ge enklare tillträde till trädgården.

Skrivbord arbetsplats lantlig stil

Foto: Pernilla Wästberg

En loppisstol, en spegel och ett smalt skrivbord har blivit ett trevligt sminkbord. Under en korg från Tine K.

Huset är lika charmigt invändigt som utvändigt. Byggt som en sommarstuga 1929 har det badlivet kvar i väggarna. De spröjsade fönstren gör sitt till, liksom terrassdörren till glasverandan – de har varit med ända från början. Trägolven, liksom pärlsponten är andra tidsmarkörer som bidrar till den gammaldags atmosfären. När Annika och Christian köpte huset hade tidigare ägare varit rädda om det som var original från tiden. Väggarna hade målats vita och trägolven grå. Inget husvrak att rädda från slarv och ointresse. Men lite smått och gott att förbättra efter egen smak.

– Vi bytte ut all el och skaffade kontakter och strömbrytare i gammal stil, berättar Annika. I köket ersatte vi överskåpen med öppna hyllplan för att få in mer ljus och så bytte vi ytterdörren till en annan som passar huset bättre. Badrummet fick också ett nytt liv.

– Utvändigt tog vi bort trädäckets räcke och försåg det med trappor runt om. Även här var vår tanke att öppna upp och skapa ett flöde mellan inne och ute. Man ska fritt kunna springa ut i träd­gården och in i huset via trädäcket.

Det är inte bara husets egen själ som ger det charm och trivsel. Det är allt det andra också: en avlutad butiksskänk, gamla tennisracketar och brännbollsträn, en paddel, trälådor och mycket mer. Patinerade möbler och detaljer som alla bär på sin egen historia, men som gemensamt passar så fint ihop. Vad hade den gamla bänken framför soffan varit med om innan Annika hittade den på 2000-talet och bestämde att den skulle bli soffbord? Vad har de små och stora trälårarna innehållit tidigare? Och vilka människor har genom historien suttit på vardagsrummets grova pall innan den hamnade i familjens vardagsrum med en modern radio och ett fikon i kruka på?

Glasflaskor kok lantligt

Foto: Pernilla Wästberg

Gamla burkar och flaskor från Annikas morfars affär pryder köksbänken.

Lantligt kok oppna hyllor

Foto: Pernilla Wästberg

Kocken för dagen har fin utsikt genom två fönster i köket. Familjen behöll inredningen från de tidigare ägarna och ersatte bara överskåpen med luftiga metallhyllor för finporslin och flingor.

Altan lantlig stil

Foto: Pernilla Wästberg

Klassiska adirondackstolar är sköna att sola eller bara vila i.Fönstren är försedda med gammaldags luckor.

– När jag var liten drev min morfar en leksaks- och speceriaffär i Båstad, säger Annika. När han dog tog min morbror över och drev den vidare till mitten av 1990-talet. Många av de äldre sakerna kommer därifrån. Min morbrors vind är en riktig guldgruva, där har jag botaniserat en hel del.

– Jag har också alltid tyckt om auktioner och att handla på marknader och loppisar. Det är roligt att ha de här gamla släktsakerna i vårt hem, de framkallar många minnen. Samtidigt tycker jag om att blanda upp det gamla med klassiskt och nytt. Christian är dansk och vi tycker båda om dansk design.

Det är ingen lyckosam tillfällighet att möblerna och småsakerna står där de gör i huset. När det gäller inredning ser Annika det mesta i bilder redan i förväg och planerar efter det. Redan samma dag som hon och Christian hade varit och tittat på huset visste hon direkt att superellipsbordet skulle stå på glasverandan och att de väggfasta bänkarna skulle prydas med kuddar, vars fodral hon hade köpt på sig långt tidigare. Ett måttband senare hade hon också klart för sig var morfars gamla butiksskänk skulle bli perfekt.

– Ibland funderar jag på varifrån min passion för pyssel och inredning kommer ifrån. Kanske från min barndom då jag fick vara med morfar i hans affär. Jag älskade att få väga upp karameller, lägga dem i påsar och slå priser på kassaapparaten.

– Eller också får jag utlopp för min kreativitet genom allt pysslande, säger Annika. Flygjobbet är väldigt organiserat, där måste man följa rutiner för säkerhetens skull. Jag kopplar av när jag inreder och pysslar.

Skapa balans i inredningen – Annikas tips:

Satsa på ett par basfärger i hela hemmet. Addera ”färgklickar” i saker
som kan bytas ut när du vill ändra om.

Möblera om emellanåt i stället för att köpa nytt, det är både billigare och mer miljövänligt. Samma möbler och textilier ser annorlunda ut på nya ställen.

Investera i några klassiska och tidlösa möbler som håller länge
och passar oavsett vilka trender som råder.

Våga sätta din personliga prägel på ditt hem. Det är du som ska trivas där.

Det är en hobby som får henne att fina sommarmorgnar gå ut i trädgården och lägga kuddar och dynor i stolar och utemöbler. Det är inget måste, enbart en njutning. Småfixande som gör henne glad i den stund hon gör det och lika lycklig senare på dagen när hon betraktar resultatet. En annan njutning är att göra fint på kvällen innan läggdags och komma ner morgonen därpå och veta att allt är i ordning. Det finns inget bättre, tycker Annika. Då brukar hon göra kaffe, öppna dörrarna till trädäcket och sätta sig på trappan med sin kaffekopp.

– Det behöver inte vara mer komplicerat än så för att jag ska bli nöjd, ler Annika. Det är de små detaljerna som gör det!

Reportaget var med i Lantliv nr 8 2018

Prenumerera på Lantliv