När Margareta och Andrew såg det gamla stenhuset på Österlen blev det omedelbar kärlek och en varsam renovering tog sin början. I dag gläds de åt sitt rofyllda sommarviste nära naturen i gläntan och uterummet som förlänger sommaren.

T

änk att köra fel kan bli så rätt. En vänstersväng i stället för en högersväng och den lilla ringlande grusvägen ledde plötsligt fram till ett putsat stenhus, som definitivt hade sett sina bästa dagar men som låg precis som det skulle: uppe på en kulle, badande i ett hav av körvel, med skogen i ryggen och böljande fårhagar framför. Den enda haken var att det inte var till salu.

– Vi hade åkt ut till Österlen för att titta på två andra objekt. Det ena avfärdade vi direkt. Det var när vi var på väg till det andra som vi råkade komma förbi det här, berättar Margareta Gromark.

Huset på kullen tycktes helt övergivet. Det gapade tomt i fönstren och vad som en gång hade varit en trädgårdstäppa liknade mest en avskrädesplats med knähögt gräs och sly som endast nödtorftigt dolde en massa skrot och bråte.

växthus i gammal stil på sidan av österlenhuset

Det nya växthuset från Classicum gavs en äldre prägel med hjälp av vackert gammalt handslaget tegel, som dessutom magasinerar värme, till gagn för gurk- och tomatplantor.

Underbart sommarhus på Österlen.

– Men jag tyckte så mycket om husets proportioner, inte alls så där lågt och långt och smalt som de traditionella Skånelängorna, säger Margareta.

Hennes hjärta började klappa fortare och efter lite detektivarbete lyckades hon, med en grannes hjälp, ta reda på vem som ägde huset, som för övrigt ingick i en större skogsfastighet. Jodå, ägaren hade övervägt att sälja men inte kommit till skott.

sommarhus_osterlen5

– Hur som helst så fick vi låna en nyckel och gå in och titta. Jag hade med mig min äldsta dotter som avrådde mig å det bestämdaste, säger Margareta och fortsätter:

– Där såg för hemskt ut, med en gammal värmepanna som gick på diesel och ett ”utedass” inomhus. På ovanvåningen stod ett badkar som fick vatten via ett märkligt hemmabygge av rör och en gammal rostig pump som fick sin elförsörjning via ett rent livsfarligt virrvarr av gamla elledningar.

sommarhus_osterlen7

Huset var definitivt i ursprungsskick. Men Margareta tog med en snickare som hon kände och denne kunde snart konstatera att grunden var bra, virket likaså, helt klart något att satsa på. Margareta och maken Andrew Jamison la ett bud och snart var huset deras.

– I den vevan fick jag kontakt med Christian von Grothusen på Dälperöds slott, bara ett stenkast bort genom skogen, och han lovade att hjälpa till med renoveringen.

sommarhus_osterlen8

Att Christian, en av männen bakom Brösarps årliga antikmässa, vurmade för byggnadsvård, gjorde Margareta extra trygg och på Christians inrådan började de med att lägga om taket.

När nya takbräder, takpapp och bärläkt var på plats, lades de gamla, vackert patinerade takpannorna på plats igen. Varför köpa nya när pannorna som brändes på de gamla tegelbruken visat sig oslagbara när det gäller hållfasthet?

Trots att det var en slump att Margareta och Andrew hittade just det här huset, ingick husköpet ändå i en plan, eller snarare i vad Margareta kallar för ”process”.

– Jag var på väg att pensionera mig från min tjänst som familjeterapeut och psykolog och behövde något att sätta tänderna i. Dessutom var vi på väg att lämna vår sekelskiftesvilla i Åkarp mellan Malmö och Lund och ville ha ett ställe på landet där vi kunde samla barn och barnbarn.

sommarhus_osterlen6

Att det nya huset skulle ligga i skogen visste Margareta redan innan hon hittade rätt. Och vill man hitta skog på Österlen så är det trakterna runt Sankt Olof som gäller. Och inte vilken skog som helst – utan den magiska bokskogen, under våren klädd i den skiraste grönska, medan hösten bjuder på ett formidabelt, färgsprakande

– Och fågelsången, utbrister Margareta lyriskt, och fortsätter:

– Hemma i Åkarp kunde vi inte gå utanför dörren utan att höra bullret från motorvägen. Jag är väldigt ljudkänslig och njuter av tystnaden på landet. Det märkliga med just fågelsång är att ljudet snarast förstärker känslan av tystnad. Liksom ljudet av surrande humlor. Eller det svagt frasande ljudet när en vindil drar genom lövkronorna.

Men de första åren på Stråntebacka genljöd nejden av hammarslag och det där karakteristiskt gnisslande lätet som uppstår när någon sätter en kofot bakom en planka och drar loss. Innerväggar revs ner för att få in ljus och rymd i stugan. Och ute på tomten fick ett gammalt ruckligt hönshus skatta åt förgängelsen. Margareta lät i stället uppföra ett helt nytt litet hus, snarlikt ett gammalt brygghus. Men i stället för bykkar innehåller nybygget dusch, tvättmaskin och ett litet gästrum.

skåp klätt med pärlspont

Nu låter det som om renoveringen av Stråntebacka, påbörjad 2007, är helt och hållet Margaretas projekt. Och det är helt riktigt.

– Det är jag som är den händiga av oss två. Jag har alltid tyckt om att måla och göra fint. Men Andrew stöttar mig till hundra procent. Ibland även rent handgripligt. Som när den stora naturtomten skulle rensas från halvt förmultnade möbler, sönderslagna gamla porslinstallrikar och fisknät som satt fast i mossa och ogräs.

– Mycket slit, men det är också det som gör att man fattar kärlek till ett ställe. Ett ständigt pågående projekt för Andrew är att röja små vindlande stigar mellan de bästa vildhallonplantorna.

– Vi frossar i bär hela sommaren, plockar litervis med smultron, som nog egentligen är förvildade jordgubbar, och så har vi mängder av vilda körsbärsträd att skörda. Växthusets tomat- och gurkplantor ska också tjuvas och beskäras, även om skörden inte alls ser ut att bli den förväntade.

– Men det gör ingenting, vi använder mest växthuset som ett uterum. Däremot har köksträdgården blivit en succé! Vi har fullt med potatis, morötter och rödbetor. Sparrisen däremot, den ger vi nog upp, ger inte ens tillräckligt för en liten förrätt.

När det gäller inredningen så har ledordet varit ”så enkelt som möjligt”.

– I huset i Åkarp hade vi fullt med grejer, det blir ju så efter många år. Här ville jag ha det avskalat och vilsamt. Framför allt komma i åtnjutande av den där härliga känslan av att skapa något helt nytt på ”gamla” dar.

Ett antikt slagbord inhandlades på Karossgården i Gladsax och vackra trasmattor fanns det gott om på traktens många loppisar. Men mycket av möblemanget är nyköpt, utan att vara allt för dyrt.

sommarhus_osterlen4

Margaretas renoveringstips

Låt er inte avskräckas av en sliten interiör med smutsiga tapeter och spruckna plastgolv. De underliggande skikten är ofta perfekta.

Gör upp en plan för renoveringen – men var beredd på att den kan behöva revideras.

Försök förändra utan att husets karaktär går förlorad.

Inred med markörer som förstärker husets ursprungskaraktär, till exempel gamla knoppar och beslag.

Begränsa antalet färger och material för att få lugn ro.

Skippa trenderna och satsa på möbler och ting som håller över tiden.

 

– Jag gillar inte den rådande märkeshysterin, när man betraktar inredning som en statusmarkör. Jag vill ha praktiska och sköna möbler, vem som är designer intresserar mig inte.

Vem som en gång ritade och uppförde Stråntebacka är höljt i dunkel, men Margareta gissar att huset byggdes som jaktstuga någon gång i slutet av 1800-talet. Margareta och Andrew köpte det som ”anti jäkt-stuga”. Och nu när de har sålt sitt hus i Åkarp har planen nått sin fullbordan. Låt vara att en stunds desorientering gav lite hjälp på vägen.

Följ med oss till vackra Champagne 26-29 september 2018! Vi bor på slott bland vinfälten och besöker  tre av Champagnes mest spännande vinhus – Bollinger, Ayala och svenska Hatt et Söner.

resa till champagne