Ett hem i harmoni. Det är vad konstnären Thérèse Reuterswärd har skapat sig i lilla Borrby på Österlen. Med själ och hjärta har hon förvandlat det gamla huset till ett ljust hem med ett minimum av saker – allt för att förenkla och försköna livet.

S

om en vacker snöflinga. Eller lättvispad grädde. Thérèse Reuterswärds hus i skånska Borrby har en vit själ som lenar och lindrar. Man blir harmonisk så fort man stiger in i hennes ljusa och skira hem som balanseras väl av svarta och grå inslag. Och gyllengula meloner i en vit skål i köket. Ett hem i harmoni.

– Det vita anslaget är en röd tråd som löpt genom mina olika boenden under årens lopp, säger Thérèse. Liksom det avskalade och lite strikta. Oavsett var jag har bott har jag varit konsekvent när det handlar om atmosfär; jag behöver lugnet för att trivas och för att kunna skapa.

Hemma hos konstnären Therese Reuterswärd, atleje

Foto: Helene Toresdotter

Det är en solig försommardag på Österlen. För några dagar sedan blommade trädgårdens stora gullregnsträd, nu ligger blombladen på gräsmattan som ett minne. Blomningen var fantastisk, suckar Thérèse. Det är fort­arande vackert i den insynsskyddade trädgården. En sluten oas med himlen som tak. En grön trädgård där formerna får tala mer än färgerna – precis som Thérèse hade tänkt sig efter att hon sålt sitt hus i Skillinge för att börja om på ny kula i Borrby. Vanlig vardag för Thérèse med andra ord – hon har flyttat i hela sitt liv. Som barn med en far vars tjänstgöring som yrkesmilitär krävde ständiga byten av familjens adress runt om i Sverige. Och som nygift ung kvinna med en make inom UD; boenden i Paris, Jakarta och Genève avlöste varandra. Thérèse har alltid varit på väg.

– Som barn funderade jag aldrig över att vi flyttade så mycket, det var bara så, säger hon. I vuxen ålder ser jag på mitt flyttande som en process liknande mitt konstnärskap. Precis som när jag har färdigställt en tavla och är redo att påbörja en ny målning kan jag känna ett behov att gå vidare till ett annat hus när jag är färdigrenoverad.

hem i harmoni-1

– Med åren utvecklas man åt nya håll och förutsättningar förändras. Jag har mer och mer känt att jag vill ha det lätt och enkelt omkring mig, inte så mycket att ta hand om. Ett slags minimum som tillåter andra saker i livet.

Den senaste processen triggades i gång av ett förbipasserande par som blev så betagna i Thérèses dåvarande hus att de omöjligt kunde glömma det. Thérèse kommer fortfarande ihåg frågan när hon öppnade dörren: ”Skulle du kunna tänka dig att sälja ditt hus till oss?”

– Det var en fråga som kom precis i rätt tid, skrattar hon. Jag älskade mitt Skillingehus, men det blev för mycket att ta hand om tillsammans med den stora trädgården. Det blev mig helt enkelt övermäktigt. I bakhuvudet hade jag en groende önskan om att förenkla vardagen ytterligare, kanske skaffa ett mindre krävande hus.

hem i harmoni -6

Det spelar ingen roll hur många gånger Thérèse har flyttat och renoverat – hon lägger ner hela sin själ i varje boende. Allt annat vore omöjligt, förklarar hon. Huset i Borrby var ingen dröm, men billigt. I ganska gott skick, tyckte besiktningsmannen – som missade mycket, skulle det visa sig.

– Med facit i hand blev det i stort sett ett nytt hus, säger Thérèse. Trappan upp till ovanvåningen är nästan det enda som finns kvar av det gamla och den ligger fortfarande där den alltid gjort.

Resten är urblåst och borta. Ut åkte alla gamla fönster, badrum, kök och golv. Och ut åkte hela ovanvåningen, liksom det mesta av undervåningens planlösning. En ny entré byggdes till, ovanvåningen fick en öppen planlösning med plats för gästrum, arbetsrum och en gästtoalett. Undervåningen förskönades med nytt kök, badrum, sovrum samt hall. Och ett härligt vardagsrum med utgång till trädgården via vackra terrassdörrar. Simsalabim!

hem i harmoni -5

– När jag fick klart för mig hur illa ställt det var med huset bestämde jag mig för att göra det så fint som möjligt, säger Thérèse. Inga halvmesyrer eller tråkiga kompromisser, bara det bästa.

– Huset var värt det. Trots sitt dåliga skick var det ett fint litet hus som jag ville förvandla till ett vackert smycke.

Thérèse har öga för hur hus och trädgårdar kan göras bättre. Det är en förmåga avhängig hennes konstnärskap där proportioner och färger tar mycket plats. Men hennes växande bank av erfarenheter från tidigare renoveringar och nybyggnationer är också en tillgång. Fem trädgårdar från början och minst lika många hus har hon gjort till sina egna. Inspirationen kommer från hennes resor; bilder och intryck som hon processat i sitt inre till egna tolkningar.

CF050651

– Jag har en arkitekt som är mitt bollplank och som ritar mina önskemål, säger Thérèse. Och så snickaren Christian som är en riktig pärla och som har hjälpt mig väldigt mycket. Vi har ett fantastiskt samarbete.

I trädgården ligger den nybyggda ateljén där en gammal träbod tidigare stod. En fristående, enkel byggnad med stora fönsterpartier in mot trädgården. Från början fanns en tanke hos Thérèse att kanske göra ovanvåningen till ateljé. Men hon övergav den snabbt. Det är skönt att slippa exponeras för färger och dofter där man bor. Och det är skönt att kunna stänga dörren till arbetet vid staffliet när man har målat färdigt för dagen. Det är inte långt mellan ateljé och hus, men stegen mellan huskropparna skapar en hälsosam distans, tycker hon.

hem i harmoni -2

Huset och ateljén är som mor och dotter. Samma ljusa inre, samma lugn och lika mycket kontakt med trädgården. Det är här Thérèses bilder växer fram. Lågmälda och milda, inte så mycket färg. Det finns en tydlig koppling mellan Thérèses hem, ateljé och konst.

– Hade jag bott i ett färgstarkt hem, fyllt med prylar hade mitt måleri förmodligen varit annorlunda. Men jag trivs bäst i miljöer som har ett lugn i sig. Det behöver nödvändigtvis inte vara en fräsch ateljé med vitmålade väggar. Men det måste finnas en stämning som jag känner mig avslappnad i.

hem i harmoni -4

Thérèse har bryggt kaffe. Hon tar en kopp med sig ut i trädgården tillsammans med dagens tidning och några körsbär. En sådan här vacker dag ska njutas utomhus. Än är hennes bild av den färdiga trädgården inte klar. Det blir den först när blåregnet hon planterat vuxit sig så stor att den klär in träpergolan som löper över grusgången bakom gräsmattan. Kanske Thérèse inte är här då och kan njuta av sitt verk. Kanske är det precis som med hennes färdig­målade tavlor, de blir någon annans.

– Processen att flytta fortsätter, säger Thérèse. Jag har aldrig känt mig bunden till någon plats. Varje gång jag bryter upp tänker jag på Kirkegaards citat som följt mig genom livet: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”

Reportaget var med i Lantliv Sommarhem 2017

Prenumerera på Lantliv