Som krönikör och bloggare i Lantliv delade Eija Kortesaari med sig av sitt liv som månskensbonde i Ångermanland. Här berättar hon själv om sin nya tillvaro som heltidsbonde med andelsjordbruk på mångfaldsgården Klovsta, och om det pampiga gamla kråkslottet som blivit familjens personliga hem.

I

vår lilla by klovsta har snön precis smält och markerna någorlunda torkat men frosten kämpar fortfarande med att behålla sitt grepp.

Dagarna är ljusa allt längre och molnen seglar högt över skor­stenarna på mangårdsbyggnaden. De första späda grässtråna har precis sträckt sig upp ur jorden och de många tupparna sjunger i kör i sina försök att överrösta varandra. De första flugorna kretsar yrvaket kring fönsterbågarna som förrädiskt värms upp i förtid av solstrålarna.

Uppe vid köksträdgården arbetar ett gäng gristrynen med komposthögarna på anvisad plats. Mammasuggan lär sina knappt månadsgamla kultingar hur gott maskar och skalbaggar kan smaka, samtidigt som hönorna snabbt är på plats då en ny fåra är vänd. Vid den nyuppsatta stängsel­grinden råmar fjällkon Vilda då hon söker uppmärksamhet och med lite tur en näve kornkross och en promenad in i lagården för mjölkning. Honungsbina surrar i sälgen, förhoppningsvis inte för tidigt, hoppas vi, då nattfrosten kan vara förrädisk och vädret snabbt slå om på våra breddgrader.

Mika och Eija Kortesaari, norrfrid naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Mika och jag tar en paus framför vårt nymålade hus, den gamla dörren fick behålla sin patina. Vi kommer sällan ur arbetskläderna den här årstiden.

bagarstuga, norrfrid naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Bakom bagarstugan anas bergen i fjärran.

grisar, lantrasen linderödssvin på norrfrid naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Våra grisar är av lantrasen linderödssvin och får beta i skogen. De blir mycket tama under de 1,5 år som de växer upp hos oss.

Vi har precis njutit kokkaffe i den ljuvliga morgonsolen på trappan och planerat dagens aktiviteter. Att alla djuren ska utfodras och vattnas är självklart, samtidigt som vi håller utkik efter nya kalvar och lamm i hagarna.

Mika, mannen min – som ju är en helt otrolig arbetsmyra – ska fortsätta med att skrapa färg på husets norra sida dit vi senast kånkade byggnadsställningen och reste den så att svetten lackade och musklerna värkte. Görat med ett gigantiskt gammalt hus som vårt tar aldrig slut, konstaterar Mika.

Vi är båda otroligt glada över att ha reparerat och målat södra och speciellt östra sidan med den vackra verandan så att vi tryggt kan vistas där utan att vara rädda för att något räcke eller någon golvbräda ska ge vika under vår tyngd. Nu håller den fula ankungen, det förr så trötta kråkslottet, på att bli en riktigt vacker svan!

Själv ska jag gå till växthustunneln och börja förbereda sådderna av kål av alla de slag samt se till att odlingsbänkarna står redo med rena och hela lock av gamla fönster. Längtan efter att gräva och påta i jorden är nu nästan outhärdlig. Och så har det varit sedan jag som ung mamma för första gången petade ner frön till vår första egenodlade primörsallat i några slitna pallkragar i den lilla villaträd­gården i Sörmland. Att se de små groddarna i inte så raka rader bli till små morötter, rädisor och sallatsblad var som att ha upptäckt Amerika.

Klövsjöfår hos Eija Kortesaari på Norrfrid naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Tackorna av rasen klövsjöfår har nyligen kommit ut i hagen med sina lamm. Här serveras gårdens hösilage.

trasmattor och uppstoppade fåglar på Norrfrid naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Övre festsalen har patina från svunna tider. Trasmattorna och fågelsamlingen hör hemma i den historiska miljön.

gårdsbutik på norrfrid naturbruk, köpdisk av gammal dörr

Foto: Jenny Karlsson

I övre festsalen brukar vi även ha sommarkafé och en liten gårdsbutik. Affärsdisken gjorde vi av en skev gammal dörr.

En helt ny värld av självförsörjning öppnade sig för ett asfaltsbarn och jag plöjde böcker om lantbrukets djur av Håkan Hallander och självhushållning av John Seymour. Vad jag skulle göra av dessa nyvunna kunskaper hade jag ingen aning om. Men lockelsen var stor och det dröjde inte mer än ett par odlings­säsonger av längtan efter det goda livet på landet, som den lilla villaträdgården inte räckte till för att förverkliga, för att vi skulle ta steget ut i det okända.

Så jag sa upp mig från jobbet som kontorsråtta och vi sålde vårt fina lilla smycke till hus som vi jobbat så hårt med under vårt hittills vuxna liv.

På Hemnet hade vi spanat in vårt drömhus i den lilla gemytliga staden som hade allt – Sollefteå i Ångermanland. Att det låg 60 mil norrut såg vi inte som ett oöverstigligt problem utan vi packade ner vårt bohag i flyttkartonger och våra lika entusiastiska barn i bilen. Tron på att vi tillsammans fixar allt var stor och detta smittade av sig. Att Mika fortsatte med sitt jobb som byggnadsarbetare, men nu veckopendlande sådan, visste vi skulle bli tufft, men lyckan över det enormt stora huset där hela vår stora familj med råge rymdes övervägde. Vardagsrummet var så stort att man hade kunnat bowla i det och åkern utanför, med tillhörande igenväxt liten skogsplätt och gammal ladugård, skulle rymma både får och hästar.

I köpet ingick även tre gamla höns som på nåder tryckte ut några få ägg i veckan, men trots det var vi frälsta när vi bakade de första sockerkakorna med äggen med de mest intensivt orange gulorna vi någonsin skådat, olika alla köpeägg vi tidigare sett.

Och första sommaren då vi lejde grannens traktor och plöjde upp gräset för köksträdgården som ett par månader senare prunkade i all sin fantastiska växtkraft. Och ljuset, det magiska norrländska ljuset, som gjorde oss alldeles euforiska av lycka den första sommaren. Allt detta naturliga och goda gjorde någonting med oss. Från den stunden visste vi att det inte fanns någon återvändo. Att äta mat som vi själva producerat gav mersmak. Från den stunden har vi vågat lita på vår känsla och landa i den.

Då visste vi ännu inte att kor kan leva enbart på gräs och hur obeskrivligt underbar den första tuggan av mör och saftig entrecôte kan vara. Vi visste inte heller att kor och får kunde gå ute i skogen året om, än mindre grisarna. Att skinkan i affären kom från grisar på betong hade jag inte alls haft tid att tänka på där jag stressade fram i en karriär som jag inte ville ha.

pinnstolar och mörkt blå väggfärg i matrummet

Foto: Jenny Karlsson

Matrummet med loppisfyndade stolar används även som målar-ateljé. Den lugna vintern ger tid för skapande.

Fjällkor på Norrfrid Naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Fjällkon Vilda mår bra av att få gå i skogen året runt. När naturen vaknar byts grovfoder successivt ut mot gräsbete.

Norrfrid Naturbruk

Foto: Jenny Karlsson

Nyupprustade mangårdsbyggnaden som vi kärleksfullt kallar Klovsta Kråkslott är ett riktigt praktbygge från sågverksepoken kring förrförra sekelskiftet.

planteringsbord och fröhylla i diskrum med mönstrad tapet

Foto: Jenny Karlsson

Omskolning av gurk- och tomatplantor pågår i diskrummet där vi har planteringsbord och fröhylla.

Men allt detta skulle komma att ändras när en till åren kommen bonde erbjöd oss att ta över hans gård, en bit bort i byn Klovsta i Sollefteå. En helt otrolig historia som vi fortfarande nyper oss i armen för att ta in och som var värd all möda och tandagnisslan.

Och här är vi nu. Med åter ett stort, ruckligt gammalt hus från 1890, byggt i gediget norrländskt timmer från sågverksepoken. Återigen har vi de höga rummen med originalsnickerier, de stora salarna, kakelugnarna samt en veranda i två våningar med massor av snickar­glädje att rusta upp och vårda. Att verandan stod snett och att fötterna gick igenom det murkna golvet såg vi inte nu heller som ett problem. Men lite äldre och lite tröttare på att skrapa fasad och kitta fönster var vi denna gång, det måste erkännas.

Numera har vi även ansvaret över hundratals djur som kor, får, grisar, höns, hundar, katter och bin. Plus massor av åker, betesmark och skog och en för varje år växande köksträdgård. En plätt på jorden som vi vill förvalta och bruka inte längre enbart för oss själva utan även åt andra. Människor som uppskattar näringstät, naturlig och miljöriktig mat som inte går att hitta i affärerna. Där djur får äta sin naturliga föda och växa och mogna långsamt utan stress och hets. Där vi lever i samklang med naturen och inte över den, intensivt med årstidernas rytm som dirigent.

I stället för att enbart försöka vara självhushållande och odla mat åt oss själva gör vi det även åt andra som är intresserade av eko­logisk, okonstlat nyttig och hållbart producerad mat.

Vi driver en mångfaldsgård, vilket innebär att vi strävar efter att producera hela menyn vad gäller kött, mjölk, ägg och grönsaker i samverkan, som samtidigt ger mikrolivet i jorden en chans att bygga upp matjord och binda kolet i backen där det hör hemma. Detta är en helt ny vetenskap som vi och hela mänskligheten endast skrapat ytan på.

Vi odlar fram både mat och relationer genom andelsjordbruket som går ut på att sudda ut gränserna mellan bonde och konsument samt kapa alla mellanleden som gör den anonyma, själlösa maten på affärshyllan möjlig. Vi leverar nu till en liten skara matintresserade människor som har valt oss som sina bönder. De får regelbundet kött och annat personligen levererat med vår frysbil, från Sollefteå rakt ner till Stockholm med omnejd. Hos oss kan man äga sin egen ko om man vill!

Varje säsong tar vi emot mängder av besökare som vill uppleva lantlivet på riktigt och besöka gårdskaféet som i skrivande stund flyttas och byggs i bagarstugan. Att logen ska rymma en gårdsbutik med egenproducerat såsom kött, mjölk, ägg, ull och skinn och gårdshuset byggas om till boende för besökare hägrar i framtiden.

Tankarna avbryts av att yngsta sonen landar på gårdsplan från skoltaxin. Han berättar intensivt om skoldagens händelser och fortsätter sedan med önskemål om att han vill leka med grannpojken. Jag förklarar att vi först ska äta mellis, och vad passar väl bättre än en tjockpannkaka av ägg från gårdshönsen, riktig obehandlad mjölk från Vilda och sidfläsk från våra skogsgrisar?

Eija tipsar – så blir du småbrukare!

Landsbygden behöver många nya människor som ägnar sig åt att producera näringstät och miljöriktig mat. Att vara bonde är nog det tuffaste och svåraste du kan hålla på med, men samtidigt ett av de viktigaste och mest givande framtidsyrkena av dem alla. Klimatförändringarna kommer att leda till att vi alla måste intressera oss mer för vår matproduktion vare sig vi vill eller inte. Det har aldrig funnits ett bättre tillfälle att bli bonde!

  • Börja smått för att lära dig och öka förståelsen för maten. Även om du för tillfället bor i hyreslägenhet kan du experimentera med odling på fönsterbräda eller balkong. Bilda en odlingsring. Kanske kan ni fråga hyresvärden om ni får börja odla upp den tråkiga gräsmattan utanför huset. En egen villaträdgård eller odlingslott är guld värd och utmärkt som övningsplats.
  • Att skaffa djur kräver en jordplätt men inte så stor som du tror. Börja smått, även i en villaträdgård kan du hålla några höns eller ankor för ägg, kött och gödsel. Kanske några kaniner kan hjälpa dig i gång med självhushållningen. Våga! Grupper på Facebook, Youtube och alternativ.nu är bra att gå med i för att kunna rådfråga andra. Bekanta dig med mått och utrymmen på djurstallar och andra krav och regler på Jordbruksverkets hemsida.
  • Gå kurser. Folkhögskolorna har bra utbud inom egen matproduktion.
  • Praktisera på en gård. Res runt världen som volontär, se www.wwoof.se. Baserat på dina erfarenheter bestämmer du sedan om du vill jordbruka för husbehov eller om du vill leva på ditt jordbruk och producera även åt andra.
  • Planera. Vilken inriktning vill du ha på din gård? Hur mycket mark har du och vilket slags matproduktion är lämplig där? Har du bara några få hektar så är kor kanske inte så lämpligt att börja med. De kräver massor av bete samt vinterfoder och är ett långtidsprojekt där intäkterna kan dröja flera år. Räkna realistiskt på både intäkter och kostnader och tiden du kommer att kunna lägga på jordbrukandet. Vilka investeringar krävs för att starta? Vilka stöd finns att söka? Hushållningssällskapet och en jordbruksekonom kan ge råd.
  • Skynda långsamt. Utöka med ett djurslag i taget. Se vad du trivs med. Räkna på foderkostnader. Tänk på att en gris äter långt mer än en familj på fyra personer, och enligt Djurskyddslagen måste du hålla minst två. Vill du producera kött åt andra? Då måste du låta slakta djuren på ett godkänt slakteri där köttet veterinärbesiktas. Var finns närmaste slakteri och vad kostar slakten? Var kan ditt kött styckas och paketeras?
  • Lägg inte alla ägg i samma korg. Ha alltså flera ben att stå på. Misslyckas en gren ett år har du något annat att falla tillbaka på.
  • Fundera över hur du ska sälja din produktion. I egen butik eller kanske på marknader? Alla mellanhänder vill ha sin del av kakan men kan även utöka din kundkrets genom att sälja in ditt namn. Kanske är andelsjordbruk en modell att fundera över? Det är kul att känna de som äter din mat! Finns en Reko-ring på din ort? Om inte – starta en!
  • Att driva ett lönsamt jordbruk är att vara en duktig entreprenör. Skapa goda relationer genom att vara öppen och bjuda in andra i din verksamhet. Nätverka med andra bönder och var inte rädd för att be om hjälp och goda råd. Att använda sociala medier i ditt dagliga arbete är A och O.
  • Nischa dig. Kanske ska du inte producera råvaran eller hålla djur alls. Kanske ska du sikta in dig på nästa led – förädlingen – i stället? Eldrimner har superbra kurser i mathantverk.
  • Vill du driva gård på heltid? Spara, sälj, låna och satsa allt på en gård som redan är i drift men söker efterträdare. Så gjorde vi och vi fick gå som lärlingar i början för att lära oss djuren och maskinerna. Detta är en genväg för att snabbt komma i gång men det kräver sitt startkapital.

Reportaget var med i Lantliv nr 4/2018

Prenumerera på Lantliv