Utan får och lamm känns det lite tomt på Djupadal – efter sommarens torka räckte inte fodret åt alla djur. I år blev det i stället fjällkorna som fick flytta in i glasväxthuset för att gödsla jorden inför plantering. Gustav och Marie Mandelmann frösår sina älsklingstomater i kruka medan en suverän lagringssort ännu sprider glädje i köket. 

I trädgården och alla odlingar slumrar sött sedan vintern slog till på allvar. Snön drog till slut in över dalen, över gården och över de sista kämpande bladgrönsakerna. Nu har vi i stort sett bara förråden att förlita oss på. Tacka vet vi potatis och rotselleri!

Det finns lyckligtvis kål också, både huvuden och bryssel. Och de speciella lagringstomaterna ’Longkeeper’ håller sig fina i månader efter det att de skördats, på ett nästan magiskt vis. Även om de inte riktigt kan mäta sig med tomater som fått solbada så är det ju oslagbart med en hemodlad tomat, alla dagar på året.

mandelmanns-vaxthus-djupadal

Foto: Disa Mandelmann

Om inte alltför många veckor blommar aprikoserna innanför glaset. Vi passar på att tvätta rutorna nu när det inte finns någon ömtålig växtlighet som kan fara illa.

Det nya odlingsåret tar nu fart på allvar! Allt tar sin början inne i huset hos oss. Sedan jultiden har vi bläddrat i frökataloger och funderat på vad vi är sugna på 2019 – är det dags för en ny tomatsort? Vi tummar igenom alla de fröer vi tagit vara på själva, och det är en hel del. Men det finns alltid plats för något nytt och spännande. Hur många tomatplantor ska vi göra plats för i år? Vilken sort är egentligen godast och bör få
utrymme därefter? Ska vi rent av skippa någon sort som inte har levt upp till förväntningarna? Varenda en av årets kandidater ska i jorden inom kort. Vi är ordentligt svaga för bifftomater och sortklenoder. Tomatälsklingar som tagits till vara i generationer, unika och läckra. Det är dem vi vill ha allra helst! Vilka som är godast råder det delade meningar om, men bifftomatsklassikern ’Brandy Wine’ och matlagningstomaten ’San Marzano’ seglar oftast upp på topplistan hos oss. Den bläcksvarta tomaten ’Blue Beauty’ som vi odlade i fjol visade sig också vara en riktig höjdare som bör få dubbelt med plats i år. Men utrymmet är begränsat, tyvärr! Granne med tomaterna ska läckra vattenmeloner bo i sommar, de får samsas om ytan i växthuset. Fjolåret var ett melonår av sällan skådat slag, ett sådant som ger mersmak. Än har vi tid på oss att välja melonsorter. Vi vill testa flera olika och håller tummarna för en lika saftig utdelning detta år. Det är alltid ovisst sådant där, det är inte sällan så att en gröda har en fantastisk sommar ena året för att inte alls leverera nästkommande, och snopen står man där. Men det är också det som är spänningen – man vet aldrig hur det ska gå.

När tomatfröna kommit ner i jord flyttas krukorna till något av de få rummen som har golvvärme, för bästa möjliga förhållanden för att gro och trivas. Först om några veckor bär flytten av till andra anhalten, uppdrivningsväxthuset, där de sedan ska bo ända fram till utplantering i stora växthuset i maj.

djupadal-mandelmanns

Foto: Disa Mandelmann

Det är en lustig tid – ena stunden snötäcke … i nästa stund blir man lurad att våren är kommen!

snodroppe-varblomma-vartecken-mandelmanns

Foto: Disa Mandelmann

Härligt vårtecken!

Tidigare vintrar har fjolårslamm huserat i det stora glasväxthuset. Men fjolårets torka resulterade i foderbrist. Uppoffringar behövde göras. Lösningen för oss blev en tidigarelagd slakt. Den här vintern har vi alltså varken lamm eller får. Det känns otroligt ledsamt, förstås. Det är prövande tider för bönder överallt.

Fjällkorna får flytta in i växthuset i lammens ställe. De gödslar i utbyte mot mat och husrum och förbereder på så vis jorden på all den växtlighet som komma skall. En vinst för alla! Flera i besättningen börjar dessutom bli runda om magen och behöver måhända lite extra närvaro av oss. De vill gärna bli omsorgsfullt borstade, kliade under hakan och tilldelade varsitt äpple.

Vintern är långt ifrån över. Ändå börjar vi så sakteliga få vårkänslor här på gården. Det är visserligen lurigt och kan ändras en hel del från ena dagen till den andra. Det kan vara snö och blåst och verklig vinterkyla. Men så plötsligt en dag är allt så gott som tinat. Blommande snödroppar tittar fram. Det doftar jord. De stunderna tar vi vara på. Skottkärran rullas fram och räfsan dammas av. Hönorna är snabba i galoppen, redo med sina naturligt inbyggda räfsor. Ut med det gamla! Växter som kapitulerat för snön och rangliga torkade fröställningar. Allt rullas iväg till komposten där det sakta men säkert återvinns och blir till växtnäring. Näring som kommer glädja många odlingar framöver!

hons-mandelmanns-varkanslor

Foto: Disa Mandelmann

Så fort minusgraderna släpper taget så ger vi oss ut för att vårstäda i trädgården. Hönorna hjälper till!

Hemgjord nötkräm – Mandelmanns recept
Att göra egen nötkräm är enklare än man tror. Här är vårt favoritrecept – sanslöst smarrigt till vinterns efterrätter.

  • 2 dl hasselnötter
  • 1 cm vaniljstång
  • 1 dl (ca 50 g) hackad mörk choklad, 70%
  • 1–2 msk honung
  • Salt
  • Rapsolja
  1. Värm ugnen till 175 grader. Lägg nötterna på en plåt och rosta dem i 8 minuter.
  2. Mixa nötter och vaniljstång tills ­alltsammans är så finfördelat som möjligt – det kan ta en liten stund.
  3. Tillsätt choklad, honung och lite salt och mixa igen. Häll till sist i rapsolja, lite i taget, och mixa till en bredbar kräm.
  4. Servera gärna tillsammans med nygräddade pannkakor!