I december står det goda i fokus, i ordets alla bemärkelser. Nu ska alla på Djupadal pysslas om lite extra och på spisen puttrar allehanda godsaker av höstens skörd. Likt ekorren samlar Gustav och Marie in gårdens nötter till julens bak – Gustavs mandelhonungstosca är en favorit på julbordet. Julskinkan byts dock ut mot griljerad rotselleri i år.

D

et är speciellt när ett år lider mot sitt slut. Här på gården finns inte alltför många åtaganden på horisonten. Äntligen tillfälle att pyssla om gårdens alla invånare lite extra! Familjen Fjällnära får göra tabberas på resterna från höstens mustning och bortglömda skrumpna äpplen. Ibland också fullt dugliga – fjällkornas lycka är i förlängningen ens egen, det får kosta på! Inte bara korna blir glada för sötsaker; vill man se ett får fullkomligt nöjt, ja då är äpplen vägen dit. Vallhunden Saffran och valpen Bosse samt lilla gårdshunden Siri får alla varsitt köttben, som tack för ännu ett år av gott samarbete här på gården. Utan dem vore sysslorna hälften så trevliga!

grisar-djupadal-mandelmanns

Foto: Disa Mandelmann

Grisfamiljen Linderöd går ute hela vintern, men kan alltid söka skydd i sin husvagn om det blir ruskväder.

Skörd trots sommarens torka

Mycket har frodats i år, torkan till trots. Fjolårets oupphörliga regn i kombination med årets solsken var en nära magisk kombination så här i slutändan. Sådant som vuxit
på träd och buskar – frukt, bär och nötter – är slående smakrikt. En smarrig jul ligger framför oss!

Vindruvsskörden härommånaden var av sällan skådad omfattning och druvorna sötare och större än vi någonsin varit med om. De fick bli både must och vin – vitt och rött. En del av vinet gör vi gärna kryddoftande glögg på, att njuta av i advent.

Nötskörden var inte särskilt stor, men kvaliteten desto bättre! Mandlarna ligger nu, skyddade i sina skal, i en korg inne på matbordet, långt från rusk och fukt. Skalet som omsluter en mandel är sannerligen hårt och kräver målmedvetet slit för att nå in till den mumsiga kärnan. En vanlig nötknäckare duger sällan! Runt Medelhavet är det inte helt ovanligt att man ser mandelodlarna knäcka mandelskalen med rejäla stenar. Det ligger helt klart mycket jobb bakom den älskade mandeln!

notter-julbak-hunden-saffan

Foto: Disa Mandelmann

Både hasselnötter och mandlar är större än någonsin. Vallhunden Bosse anar storheten.

Valnötsträden har också bidragit med fin skörd, den äkta kastanjen likaså. För att inte tala om våra älskade hasslar! Det är något visst med nötter, som får en att känna sig särskilt nöjd som odlare. Att knäcka sina egna hasselnötter för att sedan rosta dem är ren och skär tillfredställelse. Tillsammans med choklad i en mixer blir hasselnötterna den godaste nötkräm man kan tänka sig, att avnjuta till jultidens pannkakor och saffrans­våfflor.

djupadal-vinterbild

Foto: Disa Mandelmann

Vinterfriden sänker sig över gård och damm. Om isen blir riktigt hård kan man ta fram skridskorna!

Uppe på backarna finns stora fina slånbär i år. Precis som gårdens mispelfrukt så är bären inte särskilt mycket för världen innan frosten nypt dem. Det brukar ske omkring november hos oss. Frosten kan visserligen ersättas av en frysbox om man vill plocka tidigare eller för den delen vill vara säker på att hinna före fåglarna, som också tycker om slånbär. Här i Skåne finns det gott om snåriga slånbärsbuskage att hugga in på. Om man vill fira in det nya året med något festligt eller bara smutta på något gott intill kaminen så är slånbärslikören given. Den som inte har slånbär nära kan för den delen ta något annat gott att smaksätta likören med, frukt eller bär! Böjra i god tid, så att smakerna hinner sätta sig. Slånbären eller fruktbitarna kan dessutom fiskas upp ur likören och användas till smaksättning i glöggen om lusten faller på …

Julen på Djupadal

Traditioner behöver inte vara skrivna i sten. Här har julgranar uteblivit somliga år och ersatts med en stor halmkrans som vi låtit klapparna dingla ifrån. I år byter vi ut jul­skinkan mot en griljerad rotselleri eftersom skörden var så fin! Vi hugger gärna en gran den här gången. Den luktar ju så gott! Vi spelar instrument och sällskapsspel och bjuder in vänner till julfrukost. Julstäda? Nej, det struntar vi i! En tradition som trots allt lyckats hålla sig kvar i alla år är Gustavs mandelhonungstosca. Ofta gräddad i en gjutjärns­stekpanna och så god att den gör vilken jul som helst värd att längta till.

julstilleben-mandelmanns

Foto: Disa Mandelmann

Eukalyptus, sekvojagrenar, klätterbenved och vackra grässtrån gör sig fint i vas med små paradisäpplen.

Recept: Gustavs mandelhonungstosca

Den här läckra toscapajen är en favorit på Djupadal i advent. Gräddad i en gjutjärns­panna blir den extra frasig.

  • 150 g rumsvarmt smör
  • 1 dl socker
  • 2 äggulor
  • 3 1/2 dl vetemjöl
    Fyllning:
  • 3 msk honung
  • 1 1/4 dl socker
    75 g smör
  • 1 1/4 dl hackad mandel
  1. Blanda raskt ihop alla ingredienser till paj­degen och låt den vila i kylen i ungefär 1 timme. Värm ugnen till 175 grader.
  2. Kavla ut degen så att den passar en pajform som är cirka 20 cm i diameter eller tryck ut den i en gjutjärnsstekpanna. Förgrädda pajdegen
    i ugnen i 7–8 minuter.
  3. Sjud honung, socker och smör i en kastrull under omrörning tills blandningen precis skiftar i färg mot gyllengult. Häll i den hackade mandeln, rör om och ta av kastrullen från värmen.
  4. Fyll pajskalet med fyllningen (tänk på att den är het och lätt klibbar fast!) och grädda pajen i ytterligare 7–8 minuter, tills den fått en gyllene färg.